Krönika. Nu ska jag berätta en hemlighet: under de 20 år som jag jobbat till och från som väktare (mest till) har jag aldrig varit fackligt aktiv, ej heller har jag gått någon facklig kurs.
Vad jag däremot har varit är politiskt aktiv inom Socialdemokraterna och via det engagemanget har jag bland annat varit förtroendevald, jag har gått en massa politiska kurser och jag har till och med varit ombudsman (ombudskvinna?) för S-kvinnor i Stockholm. Jag lämnade partipolitiken av flera orsaker men en orsak jag ska nämna här är att jag var en kärleksfull kritiker (ett begrepp som för övrigt myntades av Anna Lindh). S har aldrig varit särdeles bra på att lyssna än mindre måna om dessa kritiker.
När jag var som mest politisk träffade jag Åsa (min nuvarande fru) som var (och är) fackligt engagerad inom Seko. Jag brukade skämtsamt säga att vårt äktenskap är som den facklig-politiska samverkan när den är som bäst. Om ni visste hur mycket hon har tjatat på mig om att gå en facklig kurs.
Det var inte förrän efter det senaste valet jag återigen blev medlem i S och det var inte förrän jag läste Tidöavtalet i sin helhet som jag på riktigt blev rädd och därför bestämde mig för att gå min första, fackliga kurs – Startpunkten. Inom loppet av tre månader gick jag i tur och ordning Startpunkten, Avtalspunkten och Vi i Transport. Jag gjorde det för att kunskap är makt (ja, jag vet att uttrycket är slitet men det har minst 400 år på nacken).
Just nu försöker högern, med Sverigedemokraterna i spetsen, starkt begränsa möjligheterna till folkbildning just för att kunskap är makt. För tänk om möjligheterna till bildning för arbetare försvinner helt? Vad lätt det kommer att vara för de brunblåa att sprida lögner, fördomar och faktaresistens. De kommer att försöka lura oss, de kommer framför allt att försämra arbetsvillkoren för oss. Därför vill jag uppmana alla som läser detta att gå en facklig kurs. Bilda er! Ty vi medlemmar i Transportarbetareförbundet är motståndsrörelsen, vi är La Résistance!
