Arbetsliv. Det går upp och det går ner i åkeribranschen. Saker som var stora för några år sedan såsom ägarbyten, konkurser eller folk som snodde åt sig körningar, kan vara små eller glömda i dag.
Många märkliga ställen har jag jobbat på men det märkligaste var ändå det numera sålda åkeriet ADR transport. Där körde jag som inlejd åkare med egen bil.
Jag hade varit i dragbilsbranschen ett tag och det var ingen strålande affär, men ganska trevligt. Det festades både i Göteborg och turades i Helsingborg och ibland var det påfallande svårt att komma ur bingen på morgonen.
För att bli lite seriös köpte jag så småningom dragbilen med kemikaliekörning åt ADR. Det var meningen att jag skulle få någon månads upplärning först med allt det nya. Så blev det inte.
Det var bara att koppla en tanktrailer och försöka lösa uppdragen så gott det gick. Vilket inte var lätt med den delvis felbyggda bil åkeriet sålt till mig.
Livsfarligt var det när kopplingar till lutslangar for av. Ett chassi med en 30 tons lutcontainer höll också på att gå av mitt ute på landsvägen. Rent komiska situationer kunde uppstå. Som då en kollega sugit ihop en tank (och glömt öppna luckorna då han lossade så att det blev vakuum).
Han sa inget då jag fick trailern efter honom. När jag sedan skulle lossa kristallolja med tryckluft på Nynäs Petroleum, sprack tanken! För att fånga upp oljan som rann ut fick minst trettio kontorister springa fram och tillbaka med hinkar under trailern.
Ofta var jag fly förbannad och skällde på cheferna för att körningen inte stämde med det jag blivit lovad. Även om milpengen var betydligt bättre än för löstrailers.
Polletten föll dock ner efter att jag rykt ihop med en transportledare och mötte en kollega.
– Allt är bara en enda röra här, sa jag.
– Vill man ha någon ordning så får man fixa den själv! sa han.
Och det stämde ju. Själv är bäste dräng!
En sak fungerade dock: vår transportörsförening. Den var som i fackföreningsrörelsens början. Vi hade en hård men bra dialog med företaget. Och jag fick än en gång bekräftat hur viktigt det är att hålla ihop och samarbeta. Föreningsavgiften samlade vi ihop in i en kaffeburk på mötena så att ordföranden fick några kronor i mobilpengar!
En annan bra sak var att jag började skriva dikter på ett orderblock under en av de ändlösa väntetiderna.
ADR transport var inget lyckat ställe att jobba på. Men bara för att det var så uselt hjälpte det och tristessen mig in i en ny karriär – författarens. Så kan det gå ibland. Det sämsta kan leda till det bästa!
