Illustration av Gustaf Öhrnell.

Få prövningar. Allt färre söker ersättning när de skadar sig på jobbet och allt mindre pengar betalas ut. Men det beror inte på energiska arbetsgivare och bättre arbetsmiljö. – Alldeles för få ärenden prövas i dag. Vi behöver ändra lagstiftningen! Uppmaningen kommer från Claes Jansson på LO och TCO:s juristbyrå, som hjälper fack och medlemmar i tvister med arbetsgivare. Det är illa ställt med vår svenska arbetsskadeförsäkring, konstaterar han. LO har också en rad förslag till förändringar av reglerna.

– Den hundra år gamla försäkringen försvinner snart, varnar Claes Jansson.

I en diger rapport 2016 skriver Försäkringskassan att försäkringen ska ge ”ekonomisk trygghet vid nedsatt arbetsförmåga på grund av arbetsskada”. Och att hela socialförsäkringen har betydelse för samhällsekonomin.

Ändå visar myndighetens dalande kurvor att staten betalar ut allt mindre ersättning till människor som skadar sig på arbetet. De försäkringar som fack och arbetsgivare förhandlar fram i kollektivavtal följer samma trend. De kom ursprungligen till för att komplettera den statliga ersättningen.

I praktiken innebär det att allt färre med förslitningsskador i rygg och armar, kontaktallergier eller psykosociala diagnoser lyckas ta sig genom nålsögat och få sina arbetsskador godkända.

Försäkringskassans ja är oftast en förutsättning för att Afa försäkring, som hanterar de kompletterande avtalsförsäkringarna, ska instämma.

Kassans och Afas godkännande är hur som helst avgörande för att människor med arbetssjukdomar eller arbetsskador ska beviljas livränta. Den ersättning som betalas ut till personer, som med hjälp av läkarintyg, kan styrka att de får minst ett års inkomstförlust till följd av skadan.

Livräntan ska täcka vad de annars kunnat tjäna.

Claes Jansson är enhetschef på LO-TCO Rättsskydd. I en debattartikel påpekar han att det finns en bred politisk enighet om att den som skadar sig på jobbet ”ska ha en försäkring som ger inkomsttrygghet och som ersätter behovet av skadeståndsprocesser mot arbetsgivaren.”

Fast verkligheten är annorlunda. Genom en lagändring 1993 skärptes kraven för att få arbetsskador godkända. Protester ledde till att reglerna skulle mildras 2002, men i praktiken fortsatte antalet som får ersättning att sjunka.

Staten betalar i dag bara ut ungefär hälften så mycket i arbetsskadeersättning som 2005. Det året hade nästan 83 000 personer arbetsskadelivränta. 2015 hade antalet sjunkit till knappt 25 840, enligt Försäkringskassans statistik. Och myndigheten räknar i sina prognoser med en fortsatt minskning.

Något som ytterligare spädde på svårigheterna att få arbetsskador prövade var förändringarna i sjukförsäkringen 2008, påpekar LO i en rapport om försäkringen. Det var då den så kallade rehab-kedjan infördes och reglerna för att få sjukersättning (förtidspension) skärptes.

Färre godkända arbetsskador skulle kunna bero på att människor fått en bättre arbetsmiljö. Men den förklaringen avvisas av både LO-TCO Rättsskydd och LO.

Facket talar i stället om ökat tempo, slimmade organisationer och ett tuffare klimat på många arbetsplatser. Har man inte fast anställning vill man inte vara besvärlig.

Dessutom har många tappat förtroendet för försäkringssystemen, och tycker inte det är någon idé att anmäla arbetsskador ”det leder ändå ingen vart”.

Claes Jansson plockar fram statistik om att Försäkringskassan prövade ungefär 20 000 ansökningar om ersättning för arbetsskada 2005 och bara 2 400 ärenden 2014. Samtidigt visar han att kassans bifallsfrekvens ökat – för ärenden som lyckats nå fram till prövning.

LO-TCO Rättsskydd upplever att kassan tagit till sig av kritiken och generellt nu gör bättre utredningar av människors arbetsförmåga. Samtidigt har flera forskningsrapporter tagits fram som stödjer sambandet mellan skadlig exponering på jobbet och olika sjukdomsbesvär. Exempelvis att tunga lyft på jobbet kan ge ryggproblem.

– Men, säger, Claes Jansson. I dag är det fler som får besked om att ”nej, vi kan inte pröva dina skador nu. Vi vet inte ännu om de ger bestående men”. Rent krasst kan ingen riktigt säga när det är dags att ansöka om ersättning. Reglerna är så krångliga.

För att åtgärda det vill Rättsskyddet, LO och TCO ha en lagändring och införa en fast tidpunkt, då en person får sin arbetsskada prövad. Ansluter man till Försäkringskassans rehabiliteringskedja, kan det vara vid dag 180 (efter sex månader), föreslår Jansson.

Det är då personens arbetsförmåga ska prövas mot andra arbeten på den normala arbetsmarknaden, om man inte kan stanna kvar hos sin arbetsgivare.

Ändå är det inte helt enkelt, tillstår Claes Jansson som får stöd av Transports regionala skyddsombud Jari Sotkasiira.

– Läkare är inte så pigga på att skriva intyg om människors tillstånd och arbetsförmåga minst ett år fram i tiden.

Vid ett seminarium nyligen, arrangerat av tankesmedjan Arena idé, presenterade förra socialförsäkringsministern Anna Hedborg en rapport på temat ”Tillbaka till en socialförsäkring för alla”. Budskapet var att samhället, steg för steg sedan 90-talet, frånträtt sitt ansvar med allmänna försäkringar – som var tänkta att ge människor ekonomisk trygghet.

I stället har facket och arbetsgivarna, via kollektivavtalade försäkringar, och privata försäkringsbolag trätt in.

LO hakar i sin genomgång av arbetsskadeförsäkringen på kritiken och påpekar att det är de anställda, som genom att avstå löneutrymme vid avtalsförhandlingarna, sett till att deras kollektivavtalade försäkringar i dag täcker en stor del av inkomstbortfallet vid sjukdom och skador.

Det som, när arbetsskadeförsäkringen infördes, täcktes av staten.

Regeringen har tillsatt en statlig utredning om arbetsskadeförsäkringen för att göra den mer rättssäker och jämställd. Den ska bland annat se över behovet av forskning, undersöka varför ansökningarna om livränta minskar och föreslå åtgärder. Förslagen ska presenteras den 31 mars i år.

Ett aber är dock att åtgärderna inte får kosta mer. Allt ska rymmas inom försäkringens nuvarande ram.

Kommer ni att föreslå en fast tidpunkt för att pröva arbetsskador?

Ingrid Petersson, som håller i utredningen, passar på frågan. Och alla andra innan utredningen är klar.

– Jag har inget behov av att sända upp någon testballong, säger hon.