Debatt. Apropå den här händelsen i Malmö med ordningsvakten och den nioårige pojken som medierna och hela Sverige nu förfasar sig över, skulle jag vilja berätta om en händelse som jag själv varit med om. Detta hände när jag tjänstgjorde som ordningsvakt på Akademiska sjukhuset för några år sedan:
En fin sommarkväll slog akutpersonalen larm till mig och berättade att en känd narkoman just hade gjort inbrott i deras läkemedelsrum och stulit en massa morfin och nu flydde mot stan till fots.
Eftersom jag händelsevis fanns i närheten hann jag efter en liten språngmarsch ikapp denne kände narkoman och lyckades stoppa honom. När jag sedan bad honom återlämna stöldgodset som han bar synligt i sina händer gick han till våldsamt angrepp mot mig – varpå jag hamnade i värsta tumultet med honom.
Samtidigt som jag brottades med honom, fick jag helt plötsligt höra en mansröst vråla ”MEDBORGARVITTNE! ” och när jag tittade upp fick jag se en svensk medelålders man med runda glasögon, skägg och palestinasjal filma oss. Mannen vrålade också att jag inte hade befogenhet att agera på detta vis, men att han minsann skulle dokumentera detta väktarvåld och anmäla mig.
Han försökte dessutom handgripligen slita bort mig från busen i samband med att jag skulle belägga honom med handfängsel, vilket är att betrakta som ett fritagningsförsök och lagbrott i lagens mening. Varvid jag flera gånger uppmanade mannen att inte lägga sig i mitt tjänsteingripande. Kort därpå anlände en polispatrull med blåljus till platsen för att assistera mig och när även de blev störda av mannen slutade det – till min stora glädje – med att inte bara busen greps utan även mannen.
Men, varför greps även denne man av polisen, detta så kallade ”medborgarvittne”? Jo, på grund av förgripelse mot tjänsteman, fritagningsförsök och ohörsamhet mot ordningsmakt.
Och denna händelse på Akademiska sjukhuset har flera likheter med händelsen i Malmö:
A: Allmänheten har för det första inte en aning om vilka befogenheter vi faktiskt har som ordningsvakter
B: Fördomarna gentemot ordningsvakter är många och allmänheten låter sig i alldeles för hög grad styras av fördomar om att vi skulle vara våldsbenägna fascister osv.
C: Allmänheten har dessutom en tendens att alldeles för snabbt och förhastat döma när de ser en uniformerad person ingripa mot någon och detta trots att de inte känner till bakgrunden till ingripandet och inte heller bevittnat hela händelseförloppet.
D: Folk har också en tendens att glömma bort att vi faktiskt lever i en rättsstat och att det är rättsväsendets sak att granska och döma. Inte gatans parlament – ivrigt påhejade av medier som på ett mycket fult sätt med sin vinklade fragmentariska rapportering spär på folks fördomar och piskar upp hat mot alla som jobbar med ordningshållning.
E: Att jobba med ordningshållning i publik miljö är banne mig inte heller lätt, vilket jag efter 25 år i branschen är den förste att vittna om. Otaliga är de gånger som jag i samband med nödvändiga tjänsteingripanden mot berusade, påtända och psykiskt sjuka personer på bland annat Akademiska sjukhuset blivit hotad, kränkt, bespottad med hiv- och hepatitinfekterat blod, blivit biten, skallad, slagen, sparkad och till och med påkörd av en busbil vid ett tillfälle.
F: Och vore det inte för att jag och mina kollegor hade funnits där i dessa situationer så hade i stället personal och patienter med stor sannolikhet drabbats av detta våld i vårt ställe. Utan poliser, ordningsvakter, skyddsvakter och väktare med flera skulle kaos och anarki råda i vårt samhälle. Brottsoffren skulle dessutom vara väsentligt fler än i dag. Så i stället för att kasta skit på oss – borde allmänheten vara djupt tacksam över att vi finns där för dem.
Så STÅ NU PÅ ER alla goa kollegor i landet i denna svåra stund och motbevisa alla fördomar genom att fortsätta vara de skickliga och korrekta yrkesmän och yrkeskvinnor som ni redan är!
