Davids krönika. Sommaren och semestern är ljuvlig! Fastän jag tidigare jobbat sextio till åttio timmar i veckan, har jag under alla år tagit ut fem veckors sommarsemester.
Att få uppleva ljumma kvällar i solnedgång, göra resor till goda vänner på Gotland och andra ställen i landet, få sova på morgonen och sola på varma klippor.
Det är också släkten som kommer till sommarstället, barnen, barnbarn och deras kompisar. Det lagas mat, ordnas utfärder med båt, cykel och bil. Det diskas, bäddas, tvättas, handlas och springs efter småbarn. Allt styrt genom en logistik värdig ett mindre speditionsföretag.
Gamla konflikter kommer upp – men löses faktiskt för det mesta. (Inget Norén här inte!) Vänner anländer också i antal och blir ibland något för påstrukna. Men, so what!
Allt är på det hela taget rätt härligt med strandhugg, bullar, kaffe, mackor, solskyddsinsmorda barn och sand mellan tårna.
Så kommer augustimånen och ett visst lugn sprider sig över sommarön. Vägen mellan byarna är inte fullt så bemängd med backpackers och dagsbesök från stan. Fyrhjulingarna kör snabbare då barnen och djuren längs vägen har blivit färre.
Då infinner sig plötsligt en svag känsla av längtan. Inte efter ännu fler varma klippor i solgasset och allra minst efter att resa till ett annat, ännu varmare land. Nej i kvällssvalkan och de allt mörkare kvällarna är det motorvägarna, vägkrogen i Torsvik, räkmackan i Vätterleden och backarna förbi villorna i Helsingör jag ser framför mig.
Det är kanske inte att efterdra hjulbultar jag längtar mest efter. Fast kanske ändå lite. Eller att fixa med lasten, dra kapell, retas med kollegor och prata om genvägar, sura basar och knepiga lastningar. Alla de vanliga vardagarna då allt och inget händer. Allt det som var så skönt att slippa då semestern kom.
Det är märkligt att ha dessa två världar. Att inte riktigt stå ut med någon av dem i längden men att ändå älska båda. Och från min solstol med en iskall Aperol spritz i handen, sänder jag en tacksamhetens tanke till tidigare arbetarregeringar som kämpat för dessa fem veckors semester. Något vi har i Sverige, men som inte finns i alla länder!
