Skjuter du upp trista saker?
Prokrastinering. Nu måste jag verkligen städa ur förrådet. Jag hittar ju ingenting! Först måste jag bara ut med hunden, tvätta bilen, ringa mamma och köpa mjölk. Men oj, vad sent det blev! Brukar du prokrastinera?
På forskningsspråk kallas det prokrastinera – att medvetet skjuta upp saker trots att du vet att det får negativa konsekvenser. Som att partnern blir förbannad för att du aldrig kommer till skott. Samtidigt kan du få flyt och en hel massa annat gjort, bara för att slippa den där trista förrådsstädningen.
– Alla prokrastinerar vi lite då och då. Det är ett allmänmänskligt fenomen, säger psykologen och forskaren Alexander Rozental vid Uppsala universitet.
Han har länge studerat vårt uppskjutandebeteende och tillsammans med kollegan Lina Wennersten skrivit boken Dansa på deadline: uppskjutandets psykologi. En självhjälpsbok med övningar för att inte spara allt till sista stund, och jobba mot deadline med blodsmak i mun.
Alexander Rozental behandlar också personer som har stora problem med att ständigt skjuta upp saker, som att inte betala räkningar, inte klara av jobb och studier. Samlas uppgifterna på hög kan de till slut kräva mer energi än om du satt i gång från början. Det kan skapa ångest, stress, leda till depression och dålig självkänsla: ”Jag klarar ju ingenting”.
Det är lite skämmigt?
– Ja, omgivningen påverkas, partnern och familjen, chefen och kollegorna. Generellt prokrastinerar vi mer privat än på jobbet. Ett skäl kan vara att vi måste rapportera vad vi gör till någon på arbetsplatsen. Inom vissa branscher finns hårda deadlines och kortare tid att utföra saker. Jobbar vi i stället med stora projekt och långa deadlines kan vi få större problem.
Det låter som fördel arbetaryrken (lasta och lossa) och nackdel akademiska (skriva en forskarrapport)?
– Jo, det ligger något i det. Det handlar både om hur jag är som person och vilken arbetsplats jag jobbar på. Med långa deadlines ligger värdet av det jag gör långt fram i tiden.
Pensionsspara eller renovera hus är exempel på mer långsiktiga värden, men den som är mer impulsivt lagd orkar inte alltid vänta utan kanske bränner pengarna på en charterresa. Alexander Rozental lyfter också kulturella skillnader, liksom om man haft framgång med liknande uppgifter tidigare.
Som att lyckas rusta ett vrak till skinande Cheva eller driva upp egna tomater.
Studenter hamnar lätt i riskzonen med mycket annat som lockar och ungdom är en riskfaktor. Unga personer mellan 15 och 25 år prokrastinerar generellt mer än äldre, bland annat för att hjärnan är fullt utvecklad först i 25-årsåldern. Pojkar och unga män verkar också ha lättare att skjuta upp saker.
– Det kan bero på att flickor utvecklas snabbare och kan ha högre krav på sig än pojkar som ofta får sväva ut mer. På jobbet skulle människor i fler yrken må bra av tätare avstämningar och återkoppling, säger Alexander Rozental.
Han summerar de påverkande faktorerna i tid, värde, impulsivitet och förväntan. En del har problem med en av dem, andra med några eller alla. Att ha neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och ADD kan också spela in. Då kan man behöva mer stöd och hjälpmedel.
Att vara plikttrogen och ambitiös är oftast bra, men det kan också slå över i stress, om man har svårt att prioritera och allt upplevs lika viktigt.
– Det gäller att hitta sin egen orsak till att man prokrastinerar. Man kan ta hjälp av en nära anhörig eller vän som man litar på om man vill försöka förändra sina tendenser att skjuta upp saker, säger Alexander Rozental.
Fotnot: Prokrastinering är en direktöversättning från engelskans procrastinate och latinets pro (framåt) och crastinus (en annan dag). Uppskjutandebeteende är en enklare beteckning för att medvetet förhala något fast det leder till negativa konsekvenser.
