Hendrik Kloots har kört utlandstrafik sedan slutet på 1980-talet då han bodde i Nederländerna. Numera blir han rastlös om han har för lång ledighet mellan utlandskörningarna.
Close
Hendrik Kloots har kört utlandstrafik sedan slutet på 1980-talet då han bodde i Nederländerna. Numera blir han rastlös om han har för lång ledighet mellan utlandskörningarna.
Close
Arbetsplats: Europa

Sista svenska utlandsförarna

Åkeri. Allt färre svenska chaufförer kör på utlandet, utkonkurrerade av lönedumpande öststatsåkerier. När Hendrik Kloots en fredag kör in i Paris med flyttbilen är han en av de sista med hela Europa som arbetsfält. Denna gång har han uppdrag i fyra länder och kör 780 mil.

När den stora lastbilen svänger in på Paris gator är den på väg mot den sista kundleveransen innan Hendrik Kloots och hans kollega styr mot Stockholm.

Den svenska lastbilen är ett främmande inslag i Paristrafiken när den svänger in på Boulevard Raspail. Få fransmän kan uttala det exotiska ordet Stadsbudskontoret som lyser i blått på karossens sida.

När Hendrik Kloots och hans kollega Erik Schön rullar fram med det tunga ekipaget längs den breda boulevarden har de dubbel tur. Gatan är så pass bred att deras parkering utanför port 34 inte hindrar övrig trafik. Och där utanför porten finns en ledig plats, vilket inte alltid är fallet när man ska leverera last i en storstad som är överbefolkad av bilar.

De många tunga lyften är nackdelen med jobbet. Kroppen tar stryk. Hendrik Kloots tror inte att han har samma chaufförsjobb ända fram till pensioneringen.

Denna fredagsförmiddag har de dessutom bråttom.

– Vi har ett släp stående i Belgien. Kullagret gick sönder på ett av hjulen. Vi har fått det lagat och måste vara tillbaka i Bryssel innan verkstaden stänger klockan sju i kväll, säger Hendrik Kloots.

Men besöket på verkstaden måste bli kort. De ska direkt vidare mot Tyskland och hinna köra igenom landet och in i Danmark innan klockan slår tolv på lördag natt.

– Tyskarna har förbjudit lastbilstrafik på söndagar, förklarar Hendrik Kloots.

Han befinner sig 200 mil hemifrån. Efter många år på de europeiska vägarna är detta vardagen.

De båda kollegorna börjar omedelbart lasta ur flyttbilen. Hendrik Kloots startar liften, öppnar dörrarna till lastutrymmet och langar ut ett antal flyttkartonger som Erik Schön ställer ner på en pirra.

I den franska huvudstaden är det långt ifrån alla gamla hus som har hiss. Erik Schön slipper den här gången bära flyttkartongerna fem trappor upp.

När han dragit upp pirran för halvtrappan innanför porten väntar nästa positiva överraskning. En hiss!

Stora delar av Paris består av gamla, välbevarade bostadshus. I trapphusen har hissinstallationer ofta varit omöjliga.

Men i port 34 finns en liten trång sak med gallergrind. Vilken lycka när flyttkartongerna ska upp till sjunde våningen.

– Vad skönt med en svensk leverans och svensk ordning och reda, säger Sara Söderström, som tar emot kartongerna.

Hennes arbetsgivare, ett internationellt fastighetsbolag, behövde på sitt kontor i Paris en svensktalande person som också behärskar franska. Nu är hon boende i staden sedan ett par veckor.

– I går fick jag en leverans av möbler. De hotade att ställa 50 kilo last på gatan, eftersom de i förväg inte visste att lägenheten låg på sjunde våningen. Jag var tvungen att argumentera lite innan de tog upp kartongerna till mig.

Sara Söderström är lycklig över att hennes flytt sköts av ett svenskt bolag. Då blir det ordning och reda, konstaterar hon efter att ha fått några nya möbler levererade av fransmän.

Stadsbudskontoret är expert på utlandsflyttar. Ofta är mottagarna svenskar som ska jobba utomlands några år eller har gått i pension och vill bo i ett varmare klimat. Denna gång går lastbilen så långt som till norra Spanien, innan de båda kollegorna styr hemåt.

– Ibland tar vi annat än bohag. En gång hade vi en bil i lasten.

Hendrik Kloots är född i Nederländerna och började köra lastbil innan han gått ut skolan. Ganska snart styrde han mot utlandet.

– Ingen i släkten är chaufför. Jag började köra så smått på helger och tog en del jobb på vardagar. Då skolkade jag från skolan.

Efter militärtjänsten började han köra betongbil och därefter distribution till butiker innan utlandskörningarna tog över. På en resa till Sverige träffade han sin svenska fru i slutet av 1990-talet.

– Ja, vi skulle med Finlandsfärjan, men de hade inte plats ombord. Vi var tvungna att vänta i Stockholm. Jag träffade henne på en restaurang och vi höll kontakten.

När de blev ett par försökte de först leva i Nederländerna.

– I Holland hade jag egentligen inget riktigt hem, eftersom jag var ute och körde så mycket. Vi flyttade ganska snart till Sverige. Det var mycket enklare att hitta jobb för mig där än för min fru i Nederländerna.

Hendrik Kloots hade inte kört särskilt länge i Sverige när han blev erbjuden anställning hos Stadsbudskontoret.

– Jag har alltid jobbat med utlandskörningar. Jag har visserligen försökt vara hemma någon gång, men efter två, tre månader säger frugan ”snälla, stick i väg igen”.

Lossningen av alla flyttkartonger på Boulevard Raspail går fort. Efter 25 minuter är det mesta vid detta stopp urlastat och står i trapphuset där hissen är flaskhalsen. Men efter en halvtimme är de sista kartongerna uppe på sjunde våningen.

– Nackdelen med jobbet är de tunga lyften. Ofta har jag inte ro att vänta på hjälp utan tar kanske lite för tunga saker själv. Rygg och knän tar stryk.

På de flesta utlandsflyttar är bilen bemannad med två chaufförer. Då kan man köra under längre tid per dag.

Den här resan till Paris har börjat som många andra. Hendrik Kloots kommer in till terminalen i Stockholm, lastar in det sista sent ankomna godset i bilen. Går igenom paper och fraktsedlar, och ger sig av mot Göteborg eller Malmö.

– Jag undviker att köra genom Danmark, utan tar färjan till Tyskland. På båten kan jag duscha, äta och sova. När vi kommer iland på kontinenten börjar själva resan.

Denna gång gick flyttbilen först till Holland, sedan till två kunder i Belgien, fyra kunder i Frankrike och en i norra Spanien.

Ofta är man två i bilen. Då kan den rulla längre per dag. Varje chaufför har rätt att köra i sammanlagt nio timmar.

– När åkarna skickar i väg unga killar kör de ofta på gps:en och ligger på autobahn. För mig sitter allt i huvudet och jag kör hellre på landsvägar i Tyskland och Frankrike. De är trevligare, har fler restauranger och är billigare.

Hendrik Kloots har varit med så länge att han minns när det stod en plastback fylld med kartor för olika länder och städer bredvid förarsätet.

– Man hade en karta på ratten under körning.

Hendrik Kloots dricker en kopp kaffe på stående fot. Efter Parisbesöket måste de skynda i väg och hämta ett lagat släp i Bryssel.

Lossningen av Sara Söderströms bohag är nästan klar. Hon bjuder på kaffe. Hendrik Kloots tar en café allongé, som är en espresso med dubbla mängden vatten och det närmaste man kan komma svenskt bryggkaffe i Frankrike.

Han tar emot koppen stående på gatan. Efter två minuter är det varma kaffet svept och Hendrik Kloots tar fram fraktsedlar som Sara Söderström skriver på. En postlåda framför porten fungerar som underlag.

När kollegan lastat in de sista flyttkartongerna i lägenheten ska de ge sig av. Då har de inte stannat längre än 45 minuter hos kunden.

De två yrkesförarna tillhör en utdöende grupp i Sverige. Allt färre utlandschaufförer har svenskt pass. De har nästan helt konkurrerats ut av förare från östländerna, med dumpade löner och villkor.

– I morse frågade en litauisk chaufför mig om toaletten var gratis där vi stod parkerade utanför en bensinstation. Om den inte hade varit gratis skulle han inte ha använt den.

Efter 45 minuter är flyttlasset lossat. Sara Söderström skriver under leveransen med en brevlåda som underlag.

Själv växlar Hendrik Kloots och hans kollegor mellan att sova i bilens trånga utrymme och ta in på hotell. Vid depån i Frankrike har företaget dessutom en bostadsbarack.

Med den starkt ökande trafiken på Europas vägar kan det vara svårt att hitta lediga parkeringsplatser när körreglerna kräver vila. Längs motorvägarna är allt fullt vid sextiden eller sjutiden.

– Man måste tänka till och planera sin dygnsvila i förväg. Häromdagen höll vi på och letade efter en ledig plats i en timme och jag gick över min körtid. Det är inte bra, men jag vägrar att ställa mig i kanten på en motorvägsuppfart som en del öststatschaufförer gör. Jag vill inte riskera att bli påkörd.

Hendrik Kloots är kritisk till utvecklingen på vägarna. Inte bara trafiken ökar. Han är också irriterad på de kollegor som stirrar alltför intensivt på mobil och läsplattor under körning.

– Jag har kört om bilar där föraren tittar på film under körningen. Det är livsfarligt.

Själv har Hendrik Kloots bara varit med om en enda svår olycka trots sina många år på tungt trafikerade vägar. För 20 år sedan slutade bromsarna att fungera under en körning. De lade av i en lång nedförsbacke med sex procents lutning.

– Jag stötte till en personbil och en husbil som åkte ut åt sidan. Det var ingen rolig upplevelse. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt. Bara en person slog i knät och jag fick en läxa för livet.

I dag kan inte sådana olyckor ske. Bromsarna är låsningsfria och bilarna har extra bromsar.

När Hendrik Kloots kommer hem till Väddö norr om Norrtälje väntar tio dagars ledighet. En del kollegor väljer att köra 14 dagar och vara lediga lika länge, men han föredrar kortare ledigheter.

Men 51 år gammal kommer han knappast att fortsätta köra utlandsflyttar i ytterligare 14 år fram till pensionsdagen.

– Nej, kroppen tar stryk av alla tunga lyft. Visst skulle det vara roligt om den höll, men det finns andra chaufförsjobb. Kanske kan jag till och med fortsätta köra på utlandet.

 

Resväg
Karta: Shutterstock / Christina Ahlund

Körsträckan

Utlandskörningen i reportaget var 780 mil och sträckte sig över elva dagar:

Dag 1: Resan startar i Stockholm. Till Malmö, leverans av gods, färja till Travemünde: 60 mil.

Dag 2: Travemünde – Amsterdam, Holland. Leverans av liten flytt. Vidare till Wageningen: 59 mil.

Dag 3: Lossning på två adresser Wageningen. Släp pajar. Kör till verkstad i Bryssel, Belgien: 90 mil.

Dag 4: Kör till Les Sables-d’Olonne, vid Atlantkusten, Frankrike. Lossar mindre flytt, vidare till Chemire-
sur-Sarthe: 60 mil.

Dag 5: Packar stor flytt, men allt får inte plats: 0 mil.

Dag 6: Chemire-sur-Sarthe – Bryssel, tur och retur, för att hämta container: 130 mil.

Dag 7: Lastar. Kör till Vitoria i Spanien: 70 mil.

Dag 8: Vilodag på bra chaffisställe. Kund anländer dagen därpå: 0 mil.

Dag 9: Lastning. Vidare till Bergerac, Frankrike, för lastning. Vidare till övernattning nära Paris: 92 mil.

Dag 10: Lossar flytt i Paris (Transportarbetaren gör reportage). Till Bryssel för att hämta lagat släp. Övernattar vid truckstopp i Holland: 81 mil.

Dag 11: Kör mot Stockholm, tar färja Puttgarden – Rödby. Kommer hem på kvällen: 125 mil.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Cykelbuden har ingenstans att ta vägen mellan körningarna. Zabihullah Ahmadi sitter på en kartongbit utanför en nedlagd butik och väntar på nästa jobb. Foto: Anna Trenning-Himmelsbach

Franska matbud får fackliga ombud

Plattformsarbetare. Franska matbud får nu personalrepresentanter. 120 000 chaufförer och bud har fått rösta i fackliga val. Ett litet, första steg för bättre skydd av en utsatt grupp, enligt facken.

Tommy Wreeth 2021. Foto: Justina Öster

Kriget måste få ett slut – och det nu

Ordförandeord. Som ordförande för Transportarbetarförbundet står jag, tillsammans med hela förbundet, i solidaritet med det ukrainska folket. Transport fördömer i starkast möjliga ordalag Rysslands invasion av Ukraina. Kriget måste få ett slut – och det nu.

LO-borgen flaggar med ukrainska flaggan. Foto: Kent Källqvist

LO fördömer Rysslands agerande 

Facket. På LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm har Ukrainas flagga hissats vid urtavlan. En påminnelse om den galna tid vi upplever och att fler människor ständigt dör av det orättfärdiga kriget mot Ukraina. 

Kultur
Borgvattnets prästgård i Jämtland, ”Sveriges mest hemsökta hus”, har varit öppen för allmänheten sedan 1970. Gungstolen sägs komma i gungning av sig själv och påstås ha kastat ut en präst på 1940-talet. Foto: Borgvattnet Prästgård & Vandrarhem

Spökturism i sommarland

Semestertider. Spökturism har blivit stort. Ofta går det att kombinera skräck med fika i naturskön omgivning. Här är några tips på gastkramande upplevelser i Sverige, ett land ovanligt rikt på spöken (eller i alla fall platser där de påstås synas till).

Semester på rull
Är du en av många som väljer att semestra i husvagn, husbil eller tält i sommar? Foto: Lilly Hallberg

Det ska va’ husvagn – eller husbil?

Campingliv. Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?

John Antonsson. Foto: Lilly Hallberg

En lovsång till budgetsemestern

Krönika. När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall.

Kongress 2022
Transports kongress 2017

Facket ska välja väg

Transport. Den 26 augusti öppnar förbundet sin kongress i Örebro. Där ska man ta ställning till 229 motioner och besluta om organisationens vägval.

Kongress 2022

De vill leda Transport

Transport. Svenska Transportarbetareförbundet utser den högsta ledningen, sitt verkställande utskott (VU), för kommande mandatperiod vid kongressen i augusti.

Snabbkoll
Snabbkollen – Nyanställd

Första jobbet: Tänk på det här!

Arbetsliv. Har du tagit studenten och ska börja jobba i sommar? Eller går du i gymnasiet och ska sommarjobba för första gången? Då har du säkert många funderingar. Här är några tips som är bra att ha i bakhuvudet.

Arbetsmiljö
Husen i Gamla stan är k-märkta, vilket innebär att man inte får ändra särskilt mycket. För Rabbes och Pierres del innebär det att de får släpa sopsäckar och kärl långa sträckor där sopbilen inte kommer fram. Foto: John Antonsson

Stolta sopgubbar i Gamla stan

Miljöarbetare. Soprum i svårtillgängliga källarvalv, ojämna kullerstenar och trånga gränder. Transportarbetaren följde med Pierre Yudego och Rabbe Collmar när de hämtade sopor en tidig morgon i Stockholms Gamla stan.

Transports ungdomsforum
Anna Fröberg, Tobias Bergqvist, Marko Markovic och Reber Omar deltog på förbundets ungdomsforum på Bommersvik. Foto: Kristina Sjöberg

Tre dagar med facket i fokus

Fackligt. Efter två år av restriktioner och inställda fysiska möten kunde ett 30-tal unga transportare i början av maj mötas på kursgården Bommersvik. I dagarna tre diskuteras fackliga frågor blandat med föreläsningar och paneldebatt.

I frågan om övervakning var panelen inte helt överens, de flesta höll upp rött kort. Luf var det enda ungdomsförbundet som enbart visade grönt kort. I panelen från vänster: John Granqvist, Muf, Erik Berg, Luf, Stefan Sarmes, KDU, Oscar Berggren, Cuf, Ava Rudberg, Ung Vänster, och Lisa Nåbo, SSU. Foto: Kristina Sjöberg

Rött kort för övervakning…

Politik. Ungdomsforums andra dag gästades av representanter från Moderaternas, Liberalernas, Kristdemokraternas, Centerns, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ungdomsförbund.

Morgan Finnsiö. Foto: David Lagerlöf/Expo

Expo om SD:s framväxt i Sverige

Politik. Transport har en tydlig hållning mot Sverigedemokraterna. På Ungdomsforum fanns Morgan Finnsiö från Expo på plats för att berätta om ytterhögern, arbetarrörelsen och Sverigedemokraternas framväxt.

Kultur
Dimmornas bro (Waterloo Bridge) med Vivien Leigh och Robert Taylor från 1940. Foto: Mary Evans/AF Archive / TT Nyhetsbyrån

Det våras för nostalgin

Trendig känsla. Från medicinsk diagnos till varma känslor inför anblicken av försvunna glassar på GB:s karta eller Putins dödliga fantasier om ett förlorat imperium. Nostalgi tar sig många uttryck. Under långa perioder ett hånat känslouttryck. Men det verkar våras för nostalgin igen.

Fackligt arbete
Jouni Illikainen hade arbetsskor med stålhätta, men klämde sig ändå så illa att han fick åtta frakturer. Fem på ena foten och tre på den andra. Ena stortån var helt av. Foto: Pernilla Ahlsén

Fotskada blev startskottet för ny fackklubb

Åkeri. Lastbilsföraren Jouni Illikainen krossade sina fötter när han lastade varor hos en kund. Två månader tidigare hade han påtalat riskerna i arbetsmomentet för cheferna, men ingen lyssnade. Nu har han och kollegan Nicklas Vilhelmsson på Götene Kyltransporter startat en fackklubb och blivit skyddsombud för att förhindra olyckor i framtiden.

Transportarbetaren testar
Transportarbetaren testade sex termosar för att se hur de klarade att hålla värmen under en hel arbetsdag. Foto: Pernilla Ahlsén

Dyraste termosen inte alltid bäst

Test. En bra termos är ett måste för dig som vill ha med dig varm dryck på jobbet. Men vilken ska man välja? Är en dyrare termos nödvändigtvis bättre? Nej, inte alltid, visar vårt termostest. Här guidar vi dig till den bästa termosen utifrån dina behov.