Debatt. Automatisering är inte lösningen på transportnäringens kompetensbrist. Därför efterlyser vi höga politiska ambitioner och fler utbildningsplatser. Annars hotas hela näringslivet.
Den snabba teknikutvecklingen innebär att transportnäringen de senaste åren gjort en stor förändringsresa. Digitalisering, automatisering och elektrifiering är inte längre framtidsscenarion utan beskriver var branschen befinner sig i dag.
På 15 år har självkörande fordon gått från att vara experiment till något alla stora biltillverkare arbetar med. Detta påverkar transportnäringen och leder till anpassningar som nya arbetssätt, nya tjänster och nya transportsystem.
Den stora frågan är vad som händer med jobben inom transportnäringen i takt med den ökade digitaliseringen? Svaret är inte entydigt, vissa jobb kommer att försvinna samtidigt som det skapas nya.
Påverkas inte omedelbart
Enligt Transportföretagens rapport om kompetensförsörjningen när näringen digitaliseras, kommer sysselsättningen troligtvis inte att påverkas omedelbart. Däremot kommer behovet av kompetens att förändras med ökad efterfrågan på kunskaper inom nya teknikområden. Även på längre sikt, fram till år 2030, kommer efterfrågan på arbetskraft vara fortsatt hög. Men antalet jobb med dagens arbetsuppgifter, som exempelvis underhåll och service av äldre teknik, kommer att minska medan nya arbetsuppgifter växer fram. Det kan handla om fjärrstyrning, kundkontakt samt logistikplanering och datastyrt underhåll.
Behovet av personal kommer dessutom troligen att växa när fordon automatiseras eftersom kravet på tillgänglighet förväntas öka. Teknikskiftet har sannolikt även betydelse för jämställdhet i transportsektorn genom att arbetsinnehållet blir mer varierat och inte lika tungt.
Relevanta utbildningar
För att Sverige ska ha förutsättningar att ta del av teknikskiftet och för att transportnäringen ska kunna utvecklas är det viktigt att vissa åtgärder och förändringar vidtas så att kompetensförsörjningen till branschen kan säkras.
Det behövs fler fordons- och transporttekniska utbildningsplatser. Samtidigt brådskar det att se över utbildningarnas innehåll så att de är uppdaterade och relevanta. Myndigheter som ansvarar för de fordonstekniska och transporttekniska utbildningarna behöver löpande se över utbildningarnas innehåll. För att utbildningssystemet ska hänga med i teknikutvecklingen behöver vi framöver ett mer flexibelt och snabbare system för revideringar av läroplaner.
Vänder vi blickarna mot kvaliteten i utbildningssystemet så måste det finnas operativa resurser på regional nivå som säkerställer en samverkan mellan skola och näringsliv. Konkret är det frågan om personal som ser till att samverkan utvecklas, blir långsiktig och som innebär att gemensamma mål nås.
Politisk långsiktighet
Sammantaget ser vi inte självkörande fordon som räddningen när det gäller transportnäringens kompetensförsörjning. Vi behöver politisk långsiktighet om vi ska säkerställa framtidens transporter. Personal kommer att behövas både på kort och på lång sikt. Transporterna är såväl i dag som i framtiden samhällets blodomlopp.
