Debatt. En grupp som oftast glöms bort i debatten om anständiga arbetsvillkor är taxi- och färdtjänstchaufförer.
Att ”ta en taxi” innebär att vi väljer ett transportmedel som vi känner oss säkra med. Chauffören kör oss säkert, han är trevlig och lyssnar på vårt babblande. Han hittar utan problem. Ja, det är vad vi förväntar oss.
Som brukare inom färdtjänsten eller skolskjutsen förväntas chauffören komma i tid, hjälpa till med in- och avstigning, öppna dörrar, hitta på sjukhus. Självklart vet han/hon hur man spänner fast rullstolar, bårar och glöm inte säkerhetsbältet. Även om instruktionerna från beställningscentralerna är luddiga så förväntas han/hon att veta vad uppdraget innebär.
Denna grupp, chaufförerna, är under attack och har så varit under flera år.
Nästan dagligen kan vi i dagspressen läsa om hur en chaufför har blivit attackerad, rånad eller bestulen. Han/hon upplever springnotor och överförfriskade som spyr ner bilen. Att färdtjänsten inte fungerar läser vi om lika ofta. Att det är chaufförerna som nästan alltid får ta första smällen när något inte fungerar står det sällan något om.
Lönen, enligt det senaste kollektivavtalet, är knappt 105 kronor i timmen. På många håll betyder det inget eftersom de flesta åkare inte följer avtalet. Någon ersättning för obekväm arbetstid eller övertid existerar inte.
Ackord- eller provisionsbaserad löneersättning tillhör vanligheterna i dag. Svensk lagstiftning och det gamla kollektivavtalet godkänner denna löneform för persontransporter.
Arbetstiden är satt till 13 timmar per dygn. Många åkare ”tvingar” chaufförer att köra mer än så. För att kunna försörja sina familjer är det ett stort antal förare som kör extra pass utöver den lagliga körtiden. Många är de som arbetar upp mot 200 timmar i månaden för att få ut en lön på drygt 10 000 kronor i månaden.
Arbetsförmedlingen har satt i system att dela ut nystartsjobb inom taxi. Många åkare utnyttjar detta och har flera chaufförer som har olika former av bidrag. När tiden för bidraget går ut, sägs chaufförerna upp och nya bidragsberättigade anställs. På så sätt snedställs konkurrensen och lönespiralen går nedåt.
Upphandlingar inom sektorn samhällsbetalda resor, färdtjänst skolresor etcetera, sker nästan uteslutande till lägsta prisanbud, utan någon större tanke på arbetsmiljö eller kvalitet. Detta i kombination med dåliga uppföljningar från upphandlande myndigheters sida gör att chaufförerna pressas av åkarna till att köra fler körningar och längre pass.
Många smååkare har satt i system att erbjuda svartkörningar. Inkomsterna registreras inte och beskattas naturligtvis inte heller. Kontrollen från myndigheter, Skatteverket och polisen är få. Mycket beroende på bristande resurser och att det inte är prioriterade ärenden.
Tillbud inom både taxi och färdtjänst anmäls sällan till Arbetsmiljöverket och ofta blir anmärkningarna lämnade utan åtgärd. Många åkare har inte något skyddsombud på arbetsplatsen och vill inte ha det. På grund av låga upphandlingsnivåer eftersätts underhåll på fordon och material.
Den ”fria” etableringsrätten har skapat en överetablering på marknaden och lönesättningen har blivit lidande. Beställningscentraler har som intresse att ansluta så många bilar som möjligt. De tjänar ju på anslutningsavgiften till centralen och bryr sig inte om arbetsförhållanden eller arbetsmiljö. Många beställningscentraler är öppet antifackliga.
Den ”fria” prissättningen gör att förare tittas på med misstänksamhet. Prissättningar på upp till 9 000 kronor (för trafikverkets standardresa på tio kilometer) finns på sina håll, vilket också uppmärksammats av utländsk press. Detta hör inte ihop med en väl fungerande bransch.
Vi chaufförer har vår yrkesheder. Nu vill vi ha den respekt som vi förtjänar av brukare, upphandlingsorganisationer, beställningscentraler, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter.
Våra krav är enkla:
Förbjud ackords- eller provisionslöner för persontransporter.
Inför digitala förarkort.
Ingen dispens för att köra utan gällande taxameter.
Upphandlingar ska innehålla krav på att kollektivavtal ska finnas och efterföljas.
Arbetsmiljö ska vara en prioriterad punkt i upphandlingar
Ta bort den fria etableringsrätten.
Ta bort den fria prissättningen.
Begränsa Arbetsförmedlingens möjligheter att ge bidragsformer som snedställer konkurrensvillkoren inom branschen.
•Ge Skatteverket och polisen resurser att genomföra regelbundna kontroller av misstänkta fuskare.
Det är valår i år och vi vill veta hur de politiska partierna har tänkt rensa upp i det träsk, som branschen är i dag. Om ni hamnar i regeringsposition efter valet. Vi vill veta detta så att vi kan dela era svar till alla våra kollegor runt om i landet. Vi röstar och vi pratar med många väljare varje dag året runt.
