;

Nihilisten i baren

Krönika. Du är en romantiker! hörde jag någon säga med hög röst i trängseln vid bardisken. Musiken i pubens källare hade gjort en paus och jag hade lyckats tränga mig fram för att köpa en öl. Jag vände mig om och fick syn på en man i min ålder, något kortare än jag och prydligt klädd i skjorta och pullover. Inte riktigt i stil med den övriga rätt stökiga publiken.

Jag kunde inte påminna mig att jag sett honom tidigare.

– Ursäkta, känner jag dig?

– Näe, men jag känner dig. Jag läser dina krönikor och jag har läst dina böcker. Du är en hopplös romantiker och en bakåtsträvare.

Jag vet inte vad jag förväntade mig när jag gick ut med ett par vänner för en middag, några öl och för att lyssna på ett shuffle- och bluesband. I vart fall var det inte att få mitt skrivande recenserat, särskilt inte så hårdhänt.

Å andra sidan, att bli igenkänd på krogen är inte alla förunnat. Tydligen hade han också tagit sig igenom böckerna och man får väl vara beredd att stå för vad man gjort.

Jag fick min öl, betalade och tog ett par klunkar. Han stod kvar.

– Tiden står inte stilla! Folk tänker på sig själva nu. Marknadskrafterna styr och facket, som du tycks älska, är helt ute. Det där med solidaritet kan du drömma om. Jag vet, jag har varit både i transport- och byggbranschen. Folk bryr sig inte längre bara de kan köpa saker billigt.

– Vad jobbar du med nu då?

– Datorer, programmering.

Även han tog ett par klunkar öl och sa, lite otippat:

– Ni borde strejka. Göra som fransmännen och ställa bilarna tvärs över motorvägarna, eller sprida gödsel utanför riksdagshuset. Då kanske det blir någon förändring. Men inte med det där gamla sjuttiotalssnacket du håller på med.

Ölen gjorde sitt till och mina tankar malde långsamt.

– Fransmännen, sa jag. Jag kan inte minnas att de uppnådde så mycket.

Så klarnade det för ett ögonblick

– Men vad är det som är så nytt med att folk är egoistiska? Egoismen har väl alltid regerat. Det är bara någon promille av jordens befolkning som äger i stort sett allt. Är det nytt? Det funkar inte nu, och har aldrig gjort det, utan har bara lett till katastrofer. Det nya är väl att försöka göra något åt eländet. Socialismen är ny i förhållande till alla gamla kungar och grevar och baroner. Åtminstone den demokratiska socialismen som vi nästan hade en gång, och kanske kommer att få en dag. Och du får väl medge att vi har det jämförelsevis hyfsat här i landet.

– Du är en jävla besserwisser och en scout. Ni har inte lyckats med nånting. Se på bemanningsbolagen så fattar du!

– Vi har i alla fall lite bättre pli på dem här än vad de har i många andra länder

– Jo tjena! De gör som de vill. Men skit i det nu. Jag säger bara en sak. Det bästa som skulle kunna hända jorden är att mänskligheten dog ut och att det blev en ny istid!

Innan jag hann svara höjde han sitt glas till en skål, tömde det, lämnade bardisken och försvann i folkvimlet.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Det var i säck innan det kom i påse!

Politik. Det var ett jämnt val där media till stor del styrde utgången. Analyserna kommer säkert snart nog men när de allra flesta tidningar är borgerliga var ingenting enkelt för det rödgröna blocket. Även SVT:s nyheter lutar åt det blåbruna hållet och Aktuellt påminner mest om en blåbrun hemsida.

Svensk sommar

Överhettat. Det har varit en underbar sommar med resor i Sverige, utflykter och ljumma utekvällar. Men mest av allt sol på varma klippor och halvkalla bad i havet. Ändå hopar sig molnen och det är inte ovädersmoln utan bilderna av brandröken från Sydeuropa som tornar upp sig.

Jag, en ”eltrucker”

Åkeri. Eltrucker är kanske att ta i. Jag har bara kört ellastbil en gång i cirka 70 mil. Men känslan av välbehag är bestående och en glädje över att ingenjörerna i lastbilsbranschen hittat på en så vettig sak.

Någonting bra har hänt!

Redaktionens krönika. Det här kan bli svårt. Att skriva om så kallade positiva nyheter har flera risker. Att framstå som ironisk, som reklamtextmakare eller som en okritisk hyllare av någon företeelse, oftast ointressant för de flesta. Men jag gör ett försök!

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Ojämlikhet gör demokratin sårbar

Makt. Demokratin försvinner sällan på en dag. Det kommer inget dekret om att fria medier, domstolar eller rätten att organisera sig ska avskaffas. Förändringen sker stegvis. Journalister, forskare och författare beskrivs som motståndare och civilsamhället trängs undan. Regler ändras så att makthavare kan behålla makten.

Semester – en klassfråga

Sommarsverige. Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. I år har sommaren varit en karta över Stockholm med omnejd: Magelungen, Drevviken, Flaten och ibland Mälaren och Östersjön. Några dagar hade vi råd att hyra bil, annars har vi tagit oss fram med cyklar, SL och SJ.

Varför sitter så få ­arbetare i riksdagen?

Representation. I år är det val till riksdag, region och kommun. Arbetarklassen lyser dock med sin frånvaro i svensk politik. Det är inte en slump. Det är ett klasstak som stänger ute stora grupper från makten.

En stolt ordförande

Ordförandeord. Efter många om och men så gick det ändå vägen i valet. Socialdemokraterna ska nu försöka bilda regering vilket är ett glädjande valresultat, eftersom det är Socialdemokraterna som står upp mest för frågorna som är viktiga för medlemmarna i Transport.

Wolt har inga anställda – och det är hela affärsidén

Debatt. I fem månader körde en av våra medlemmar matleveranser åt Wolt, och för detta arbete fick han sammanlagt 57 329 kronor före skatt för 484 arbetade timmar. En timlön på 118 kr, inklusive semesterersättning, som dessutom skulle ersätta alla kostnader för fordonet och hans egna pensionsinbetalningar.

%&!#€ idioter!

Redaktionens krönika. Under några veckor varje sommar är jag fri från storstaden och kastar ungar, sambo och hund i bilen och nöter asfalt och grus runt om i Sverige. Målet är resan, eller vad heter det? Jag fick i alla fall åter ”chansen” att lägga extra mycket tid på vägarna och uppleva lite av det många transportarbetare får utstå dagligen.

När varningslampan lyser är det dags att lyssna

Debatt. AI framställs ofta som lösningen på framtidens utmaningar. Vi hör om ökad produktivitet, smartare arbetsplatser och nya möjligheter. Samtidigt växer oron bland arbetstagare. Det borde inte avfärdas som teknikrädsla. Det borde tas på allvar.

Jag är stolt över Transport

Ordförandeord. Sommaren och semestertiden har tagit slut för de flesta. För egen del har jag hunnit med fyra veckors ledighet med väldigt mycket lugn och ro med tid för vila inför en sannolikt intensiv höst och vinter. Vi står närmast inför en valspurt, sedan valet.

Semester är en rättighet, inte en bemanningsreserv

Debatt. Semester är till för återhämtning. När semestern väl är beviljad är huvudregeln att den ska gälla. Att en arbetsgivare i undantagsfall kan återkalla semester bygger inte på någon uttrycklig bestämmelse i semesterlagen, utan på arbetsrättslig praxis och får bara komma i fråga under mycket speciella omständigheter.

Höstens val avgör: kvalitet eller lägsta pris

Debatt. När kommuner och regioner upphandlar verksamhet för miljardbelopp är det lätt att fastna i priset. Men våra skattepengar ska inte bara köpa den billigaste lösningen. De ska också köpa kvalitet, trygghet och schyssta arbetsvillkor.

Så närmar vi oss valet

Redaktionens krönika. Om två månader är det dags att välja dem som ska representera oss såväl i Sveriges riksdag som i landets regioner och kommuner. Det märks alltmer på olika vis, också här i Transports tidning.

;