Ordförandeord. Rubriken på denna krönika är en fråga som man väl ofta ställer sig, både som privatperson, fackförbundsordförande och organisation.
Jag som relativt nyvald ordförande för Transportarbetareförbundet är stolt över vårt tidiga beslut i förbundsstyrelsen gällande Nordeas flyttplaner. Beslutet i juni var tydligt och klart att ”lämnar Nordea Sverige så lämnar vi Nordea”. Det är viktigt med tydliga signaler både från oss, övriga fackförbund och LO som relativt stora kunder hos Nordea.
Vad det gäller att uppmana våra medlemmar att byta bank så tycker jag att det givetvis är upp till varje individ att fatta ett sådant beslut. Men man ska i alla fall värdera chansen och värdet av möjligheten att agera även som privatkund och säga ifrån!
Som förbund befinner vi oss i slutet av avtalsrörelsen 2017 med ett antal flygavtal kvar att förhandla, samt taxiavtalet. När det gäller flyget har vi nyligen påbörjat förhandlingarna då dessa avtal går ut i september och oktober 2017.
Gällande taxiavtalet är läget dock annorlunda. Här har förhandlingar pågått ett antal månader utan att vi i skrivande stund hittat fram till en uppgörelse med vår motpart. Det är två frågor som ligger i potten: dels ett månadslöneavtal för upphandlad trafik, dels en höjning av garantilönerna för dem som kör på så kallad procentlön enligt den modell som LO-samordningen innebär.
Vår motpart kan nog tänka sig en månadslön på renodlad upphandlad trafik. Här ska vi försöka hitta en modell och vettiga nivåer. Men när det gäller garantilönen så verkar den här branschen på något vis inte klara av det som i princip hela den övriga arbetsmarknaden klarar. Detta på grund av överetablering och osund konkurrens. Ett problem vi har i dag är det faktum att alldeles för få förare begär ut sin korrekta garantilön som ska baseras på arbetad tid, inte på ett fast månadsbelopp.
Avslutningsvis några ord om LO:s lansering och kommande förhandlingar om så kallade utbildningsjobb för nyanlända. 13 av LO:s 14 förbund har ställt sig bakom idén, men inte Transport. Frågan som kommer till oss är då givetvis: Varför inte?
Här måste vi stå upp för våra medlemmar och våra branschers bästa. Vi säger nej till jobbmodellen utifrån att utbildning och behörigheter krävs för att över huvud taget vara anställningsbar i de flesta av våra yrken och yrkesgrupper. Det här är problem som måste lösas genom fler platser på yrkesutbildningarna och bättre möjligheter till validering och snabbspår för nyanlända. Dessa jobb skapas inte genom arbetsplatsförlagd utbildning med någon form av instegslöner och bidrag till företagen.
Därför säger vi som förbund nej till att begära förhandlingar med våra kollektivavtalsmotparter om så kallade utbildningsjobb. Även här blir det faktiskt viktigt att säga ifrån, givetvis utifrån goda argument och i syfte att skydda och stärka våra medlemsgrupper, deras yrken och löner genom kollektivavtalet.
