Ledare. I Vallåkra i Skåne finns en gymnasieskola med bara fordonselever. När den höll skolval nyligen röstade 72 procent på Sverigedemokraterna, SD. Studenterna i Vallåkra är morgondagens transportare. Ska vi fördöma deras agerande och åsikter? Markera avstånd och utmåla dem som rasister?
Eller ska vi försöka att på allvar förstå vad som ligger bakom SD:s exceptionella framgångar?
I mina ögon är konkurrens ett nyckelord. I den allmänna debatten är det många som säger sig vilja ha konkurrens.
I verkligheten vill ingen ha konkurrens. Inte när man utsätts för den. Pizzerian som ligger i kvarteret vill inte att en annan pizzabagare slår upp portarna runt hörnet. När vi går på lägenhetsvisning vill vi inte mötas av 25 andra kapitalstarka spekulanter.
På den omhuldade marknaden gör företag allt för att minimera konkurrensen. Genom uppköp av framgångsrika medtävlare, genom att ständigt överklaga resultaten av offentliga upphandlingar, genom mer eller mindre lagliga priskarteller.
För 25 år sedan var arbetslösheten en till två procent i Sverige. Fast anställning var norm. Det fanns lägenheter att hyra även i storstäderna. Den unga generationen såg framför sig ett liv med jobb, pengar och egen bostad. Ett bra liv helt enkelt.
I dag är arbetslösheten åtta procent. Konkurrensen om jobb och bostäder har blivit mördande. De styrande – av olika partifärger – har öppnat dammluckorna för bemanningsföretag, sms-anställningar, bidragsjobb och i skolan gör betygshetsen att många elever går runt med ständig huvudvärk.
Hur har politikerna agerat när jobben inte räcker till alla? När 400 000 personer går arbetslösa? Jo, med att öka otryggheten för alla som hamnar utanför. I stället för att stärka skyddsnäten har man gjort precis tvärtom. Infört piska, försämrad a-kassa och sämre sjukförsäkring.
Är det förvånande att människor då vill minska konkurrensen om jobben? Minska utbudet av arbetskraft så att chanserna att få ett jobb, med anständig lön, växer.
De som i dag ondgör sig mest över SD:s frammarsch är de som förlorat minst på de växande klyftorna. De resursstarka som har pengar, utbildning eller positioner som inte hotas av lönedumpning och underbudskonkurrens.
Jag är övertygad om att Sverige i framtiden kommer att ta emot fler invandrare och flyktingar. Det är nödvändigt – inte minst i klimatkrisens spår. Men för att klara det måste vi bygga ett annat samhälle. Ett där välfärd och trygghet återställs.
Den nya regeringen måste – oavsett hur den kommer att se ut – omgående börja diskutera åtgärder som syftar till att kraftigt minska klyftorna mellan folk som har och folk som inte har. Det är på det sättet SD måste bekämpas.
