Krönika. Regnet vräker ner utanför när jag kliver av dagens pass på Circle K Gränna. Turistsäsong och trötta ben. Vindrutetorkarna kämpar mot vattnenmassorna som faller mot bilens framruta. Någonstans efter Hallsbergs kommungräns längs väg 50 bryter solen igenom det regntunga molntäcket och lyser upp det fuktiga augustilandskapet.
Förutsättningarna för kvällens allsvenska möte mellan Örebro SK och Malmö FF kunde inte vara bättre. I bilen tillsammans med pappa och brorsan stiger pulsen inför kvällens drabbning.
Vi åkte rätt tidigt för att hinna hälsa på farmor före matchen. Strax efter fyra rullar vi in på norr i Örebro. Jag ringer på dörrklockan. Förr mötte farmor alltid upp i hallen med middagsmat på gång i köket.
Nu går vi in till henne i soffan. Hon ler, men har ont. Dagens behandling på hudkliniken innebar starka smärtor.
Vi äter tillsammans. I dag kebabsallad från kvarterspizzerian. Allt är som förut, men ändå helt annorlunda, tänker jag när vi dricker kaffe och hjälper till med nån blankett för trygghetslarm. Farmor berättar lite om tiden när hon jobbade på Örebro-Kuriren. Hon roddade alla löner, från tryckeri till lokalredaktioner.
Det börjar dra ihop sig till match. Pappa frågar om vi ska hjälpa till med nåt mer innan vi går. Med viss tvekan säger farmor att hon haft problem att få kontakt med Hyresgästföreningen. Hon vill gå ur. Varför, undrar jag.
Avgiften på 75 kronor blir för dyr när hon nu ska betala för trygghetslarm för att känna sig säker om nåt skulle hända.
75 kronor. En summa som spelar roll för att min multisjuka farmor som slitit ett helt arbetsliv ska ha råd med räkningarna och ett trygghetslarm för 150 kronor i månaden. Uttrycket ”vända på slantarna” får helt plötsligt ett ansikte. Synen är plågsam. De provocerande högerförslagen om lägre löner blir direkt stötande. Lägre lön ger ju också lägre pension när den dagen kommer. Vårdföretagens vinstargumentation bleknar i kontrasten.
Ögonblicket då verkligheten politiseras skär genom kroppen. Det kan vara en händelse. En vän. En familjemedlem. Som på ett sätt som ingen annan kan synliggör konflikten om vårt samhälles framtid.
I årtionden har påståenden om den svällande offentliga sektorn och den frikostiga välfärden sakta förvandlats från borgerliga floskler till allmänna sanningar. Men det är ju inte direkt fler avregleringar som Sveriges pensionärer med små marginaler går och väntar på.
Därför får aldrig orden om att ta strid för den svenska modellen förminskas till ett mediebudskap. Det är en kamp för min farmor – och alla andra som hamnar i klassamhällets skugga.
Däri ligger vår uppgift. Att genom omfördelning skapa ett värdigt liv för alla. Det låter självklart, men är en radikal tanke värd att strid för.
