Krönika. Jag har alltid varit en sökare och jag fann gud, en fantastisk upplevelse! En gud som ser allt, bestämmer allt och förlåter allt (nästan). Hela livet föll på plats.
Halleluja! Att få tala i tungor på Livets ords möten med pastor Ekman, att få höra förkunnelsen om Jesus, född av en jungfru. Och alla de andra undren! Denna fantastiska saga om fadern, sonen och den helige ande! Men jag ville ha något mer, något vassare, en nutida gud! För vem tror egentligen på jungfrufödslar? Jag menar någon måste väl ändå ha…
Jag ville ha en ny auktoritet, en stark enande kraft! Och jag fann en annan gud: Mammon, marknaden och pengarnas gud! Eller Belsebub som den också kallas.
Allt här i världen går att räkna om i tillgång och efterfrågan, kronor och ören. Det hela är så enkelt att det är löjligt. Ingenting skapas om det inte efterfrågas. Priset bestäms sedan av hur stor efterfrågan är. Arbete till exempel. Behöver något utföras så stiger priset ju svårare det är att hitta någon som utför det. Om det finns många arbetslösa att ta av så sjunker priset/lönen. Två kommunicerande kärl helt enkelt.
De som har svårt att få jobb (ungdomar och utlandsfödda exempelvis) får då förstås lägre lön. Men de får väl helt enkelt dra ner på sina omkostnader… Kanske inte bo i lägenheter längre, utan i ett skjul på en åker.
Rikedom är inget som kommer flygande genom luften. De med mycket pengar har jobbat hårt (eller kanske ärvt) och ska hedras därefter. Ingvar Kamprad var smart nog att använda fångar både i Sverige och politiska fångar i DDR till att tillverka möbler nästan gratis. Han fick möjligheter och han tog dem! Är det något fel? Och han flyttade utomlands till ett skatteparadis med alla sina miljarder. Men det ångrar han nu och flyttar hem till Sverige och svensk sjukvård på ålderns höst. I sanning en ekonomisk hedersman!
”Att ha en bostad är en mänsklig rättighet”, sa man förr och
stöttade miljonprogrammet. Ha! Säger jag. Om bostäder efterfrågas så byggs de naturligtvis också – bara priset/hyrorna är de rätta. Ok, blir det marknadshyror så har kanske inte vanliga människor råd att bo där. Men då får man väl ta att bara saudiska affärsmän, ryska maffiosos, snubbar som sitter med toppluva och gör dataspel och en och annan galen professor på Karolinska har råd.
Sjuksköterskor, lärare, chaufförer och butiksbiträden får flytta ut till en camping och bo i husvagnar. För marknaden har alltid rätt, ska ha rätt! Måste ha rätt! Eller?
