Ledare

Många män har en resa att göra

Ledare. #Metoo-uppropet har skakat om Sverige och det är nog få som är oberörda av alla vittnesmål. Jag gissar att många män rannsakar sig själva i det tysta. Vad har jag gjort som gått över gränsen?

Min egen skolgång på högstadiet var i en tuff miljö med mycket mobbning. I det ingick att grabbarna retade tjejerna och tjejerna retade grabbarna.

Jag minns att de kaxigaste killarna fingerfärdigt, genom polotröjan, knäppte upp BH-bandet på 16-åriga kvinnliga kamrater i bänken framför. Tjejerna blev skitförbannade och kontrade med att vid lämpligt tillfälle rycka ner löst sittande gympabrallor på killarna.

Jag tror inte att vi grabbar då uppfattade det som sexuella trakasserier, utan bus eller möjligen ren och skär mobbning. När övergår taskigt bus i sexuella trakasserier? På högstadiet var vi trots allt halvvägs in i vuxenvärlden …

När jag gjorde lumpen som 20-åring ingick i det i veckorutinen att turas om att gå upp på ”Markan” och köpa de två herrtidningar som såldes i kiosken.

En kväll satt en kille uppflugen i ett hörn av sängen med Fib Aktuellt upp­slagen framför sig. Ingen höjde på ögonbrynen. Inte förrän en lumparkompis ryckte undan tidningen och det visade sig att han dold bakom den satt med den militära instruktionsboken, Soldat i fält. Han tittade inte på nakenbilder, utan pluggade på inför en kommande skrivning.

Killen i sängen rodnade. Vi fanns i en värld där det var okej att kolla på kvinnoförnedrande utvikningsbilder, men inte att plugga in militära gradbeteckningar.

Det sägs att pengar, makt och inflytande är faktorer hos män som attraherar kvinnor. Förklaringen skulle i så fall vara evolutionär. Framgångsrika män antas ha större möjlighet att sörja för familjens överlevnad.

I de vittnesmål som kommit fram, hittills, i Metoo är det ofta män med maktpositioner och hög status som pekas ut som förövare, om än inte med namn.

Är det så att dessa alfa-hannar grovt övertolkar sin attraktionskraft? Jag hoppas i så fall – ja, det är kanske bara en förhoppning – att vanliga män med vanliga arbetarjobb, vanliga löner och vanliga positioner i samhället i mindre utsträckning utsätter kvinnor för det som nu kommer fram i berättelserna.

Hur som helst. Det är drygt 40 år sedan jag gjorde lumpen och mycket har förändrats. Metoo kommer garanterat att skynda på den utvecklingen. Och vi är många män som har en resa att göra. En del har varit med på tåget ett tag. För andra är det hög tid att hoppa på.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jan Lindkvist:
    14 december, 2017

    Jo, redan när jag skrev krönikan funderade jag över om jag förminskade problemet. Grejen är att jag har lite svårt att ta in att massor av män gör (tycks göra) sig skyldiga till övergrepp så grova att fängelse definitivt ingår i straffskalan.
    Hur många är det? Jag gör mig återigen skyldig till att tänka högt. Låt säga att en genomsnittlig 40-årig kvinna kommit i kontakt med 1 000 män. Eller är det snarare 5 000? Under skoltiden, på fritiden, olika jobb etc.
    Om bara en promille av dem gjort sig skyldiga till övergrepp, så är det ändå 1-5 fall av grova kränkningar. Är det en procent av männen? I så fall blir det 10-50 fall och berättelser nog för att fylla en bok.
    Jag tänker att det inte är bara de grova övergreppen som måste upphöra. Utan också den mer "vardagliga" sexismen och jargongen. Jag tänker att Me too sått fröet till något stort som inte bara fångar in de uppenbart kriminella handlingarna.
    Det var det jag försökte belysa.

  2. Beatrice Färdigs:
    9 december, 2017

    Jag förstår att tanken någonstans är god, men det blir helt FEL (!!!) när kvinnofrågan och dessa fantastiska upprop utnyttjas och förminskas till en klassfråga. Helt krasst framstår det inte bättre än när kvinnofrågor reduceras till att driva främlingsfientliga teser. Liksom, kom igen! Och det är väl egentligen klart som korvspad att det är dessa såkallade "Alfahanar" som hängs ut offentligt och skapar uppståndelse. För helt ärligt, hur mycket uppmärksamhet skulle vaktmästaren Torsten 46 år eller lastbilschauffören Patrik 29 år väcka? Det går ju inte riktigt att hänga ut dessa vanliga arbetare med vanliga löner, eftersom ingen vet vilka de är.
    Ett tappert försök, men ack så fel det kan bli ibland. Gör om, gör rätt!

Lästips:

För My Gustafsson, och hunden Enzo, är det första gången på Truckstop Örebro. Vanligen kör hon i södra Sverige för Grahns transport, Kristianstad.

Satsningar på säkrare stopp

Arbetsmiljö. Längs landets stora transportleder öppnar inhägnade rastplatser för yrkesförare. Behovet är stort – lastbilschaufförer på Truckstop Örebro berättar om stölder, otrygg uppställning och ovärdig arbetsmiljö.

Ola Almquist är tjänstledig från sitt jobb som miljöarbetare och går Transports aspirantutbildning för potentiella ombudsmän.

Ola är redo för nästa uppdrag

Fackligt. Ola Almquist är en av elva Transportmedlemmar som blivit antagna till Transports aspirantutbildning för framtida ombudsmän.

Tommy Wreeth. Foto: Petrus Iggström

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

Vill S ha min röst krävs en rejäl gir åt vänster

Debatt. Jag beundrar verkligen mina kamrater som engagerar sig i Socialdemokraterna och som försöker få till förändringar. Att Reformisterna växt och nu är S största partiförening och att fackligt aktiva kamrater finns på partiets listor ger hopp. Men uppförsbacken är ändå för lång för mig och den tycks bli allt längre.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.