Efter åtta dagar och två kurer med antibiotika mot njurbäckeninflammation och blodförgiftning är Tuija Paasila tillbaka på jobbet hon älskar, som bilbärgare. Foto: Justina Öster
Close
Efter åtta dagar och två kurer med antibiotika mot njurbäckeninflammation och blodförgiftning är Tuija Paasila tillbaka på jobbet hon älskar, som bilbärgare.
Close
Blås inte blåsan på kisspausen

”Man kan inte vara så pryd”

Hälsa. Tuija Paasila öppnar den bakre ”räddaren i nöden-luckan” på bärgningsbilen. Bakom den kan hon huka sig ner, om det kniper. – Man kan inte vara alltför pryd i den här branschen, säger hon.

Tre njurbäckeninflammationer följde urinvägsinfektionerna hack i häl. Så bärgaren Tuija Paasila vet vad hon talar om när det gäller att härda sig, knipa och få problem. I stället för att lyssna på kroppens signaler. Hennes budskap är:

– Håll dig inte! Kissa när det behövs, verkligen, efter första signalen. Det är superviktigt.

För Tuija har det gått så långt att hon inte längre får svid och ont vid urinvägsinfektion. Bakterierna kan då vandra vidare till njurarna och orsaka blodförgiftning.

– Jag fick det, senaste gången. Det är ingenting att leka med, jag hade så fruktansvärt ont i huvudet och ryggen, hittade inget sätt att ligga på. Hellre bryter jag benet än får det igen.

Tuija fick morfin i ambulansen och antibiotika intravenöst på sjukhuset, där hon blev inlagd i tre dagar.

– Men nu är jag tillbaka och kurerad.

Tuija ler stort i sin bärgningsbil av ”lite lägre” modell, som hon rosar för att den är så smidig i tät Stockholmstrafik. Det gäller att varje gång klura ut hur hon snabbast får undan havererade bilar, så att hon hindrar trafiken och frestar trafikanternas tålamod så lite som möjligt.

Stort gensvar

Gensvaret blev stort när Transportarbetaren skickade ut en fråga i olika Facebookgrupper om hur ni yrkesförare har det med kisseriet. Hinner ni gå på toa? Eller kniper ni och kör på? Får ni låna toa i covidtid?

Tuija var en av alla som svarade. Själv har hon aldrig blivit nekad att låna en toalett. Men ibland tvingas hon, som många medsystrar och -bröder på vägen, ta naturen eller en mindre trafikerad gata till hjälp.

Några tjejer lovordade potta med lock, skrev att det bara var att dra för gardinerna i hytten. Tuija har funderat på att skaffa en, men tycker det verkar lite bökigt med hygienen. Hon styr ut från bärgningsfirman, som ligger inklämd mellan rader av lastbilar i Västberga industriområde, söder om Stockholm. Bärgaren lyser i gult och blått, som en rullande reklamtavla för ”Roffes”, fast chefen numera heter Lasse. Han brukar breda mackorna åt sina anställda vid frukosten som inleder varje arbetsdag, berättar Tuija.

– Det är hemtrevligt att träffas allihop innan vi ger oss i väg. I dag fick vi färska frallor. Vi är ett sammansvetsat gäng, lägger upp jobb och arbetstider tillsammans. Alla hjälps åt med fix och trix ifall någon får problem med bilen.

– Både Lasse och Ingela som leder företaget backar upp personalen. De har förstått att vi är viktigast. Det är inga problem om man behöver gå till tandläkaren eller doktorn. Behöver jag vara ledig tar jag några jourpass i stället. Det är ge och ta.

Tuija vinkar åt kollegan hon möter i företagets tungbärgare. Lastbilar och tyngre fordon lämnar hon åt kollegorna. Det jobbet kräver mer muskler och arbete över axelhöjd, säger hon. På bärgarjobbet innan fick hon tennisarmbåge av en manuell växel, som ägaren inte ville byta mot automat.

Få kvinnor

Som en av få kvinnor i branschen väcker Tuija ännu uppmärksamhet när hon kommer. Människor står på balkonger och vinkar, kommer fram och ber att få se på. Och fler än en man har försökt vägleda henne i konsten att backa när hon kommit till en verkstad och frågar var hon ska ställa den krockade bilen.

Tuija tar det med ro.

– De är bara nyfikna och vill hjälpa till. Fler tjejer borde haka på bärgaryrket. Det är jättekul med mycket problemlösning och olika bilmärken att överlista hur de fungerar. Sen kommer det nya hela tiden, så man blir aldrig fullärd.

– Och, det trycker Tuija på, arbetet är inte alls så tungt som många tror. Vi har bra hjälpmedel.

Själv är hon motorintresserad, har alltid fascinerats av amerikanska lastbilar och långtradare och köpte nyligen sin fjärde motorcykel, en BMW HP4.

– Jag kör på både gata och bana. Det är min fritidspassion!

Första stoppet

Vi är framme vid morgonens första stopp. En oregistrerad privatbil som forslats över Atlanten ska fraktas vidare till en ambassad på Djurgården.

– Den här. Den är bra, säger Tuija, greppar handkontrollen och börjar tippa ner flaket på bärgningsbilen.

– Extra bra på vintern när det är kallt och man kan sitta kvar i hytten.

Vårvinden nyper snålt och en anställd på verkstan pekar ut bilen. Tuija kliver runt och granskar den närgånget. Eventuella skador ska dokumenteras. Så kör hon upp den på flaket och hittar efter lite sökande knappen till den glappande bakluckan.

Tuija Paasila visar sin ”kiss-lucka”. Den fäller hon ut och gömmer sig bakom – i nödfall. I utrymmet bakom luckan förvaras stroppar och verktyg.
Tuija Paasila visar sin ”kiss-lucka”. Den fäller hon ut och gömmer sig bakom – i nödfall. I utrymmet bakom luckan förvaras stroppar och verktyg. Foto: Justina Öster

Tjänstemannen vid ambassaden väntar på att återförenas med sin bil. När Tuija kört den av flaket ska han kommentera att många kvinnor i Sverige har traditionellt manliga jobb. Men innan dess hinner Tuija demonstrera sin ”räddaren-i-nöden-lucka” i bakre änden av bärgaren. Det är den hon fäller ut och hukar sig ner bakom, när det kniper.

– Även om jag syns från höften och ner bakom luckan så kan ingen se mitt huvud. Och förresten, är det någon som inte sett nåt blekt sticka fram förut så är det väl dags. Man kan inte vara så pryd.

”Ska bara…”

Tuija skrattar. Faktum är att hon inte grundlade problemen med urinvägarna i bärgningsbranschen. De härstammar från hennes 17 tidigare år på en facklig hotell- och konferensanläggning, innan Tuija sadlade om. ”Ska bara” som budgetar, stress och ständiga deadlines som kom mellan henne och toan.

Att i stället fastna i stillastående storstadstrafik låter inte riktigt som en hit för en prövad blåsa?

Fast Tuija älskar sitt jobb, att ligga på vägen och träffa nya kunder.

– I början var jag otroligt stressad när jag satt fast i köer, men efter två veckor släppte det. Jag får ju ändå betalt för tiden!

Tuija planerar toabesöken så långt det går, mellan uppdragen.

– Man kan ju lägga på några minuter när man beräknar ankomsttid hos kunden, så att man hinner gå på toa.

Nu ska vården utreda Tuijas besvär närmare. Vad gör hon om läkarna avråder från bärgarjobbet?

– Åh, jag vill verkligen fortsätta, men då får jag ta mig en funderare, säger Tuija Paasila och vänder mot Uppsala.

En miljöbil väntar på bärgningsskjuts för vidare färjetur till ett grannland i öst.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Qorban har skapat sig ett bra liv och jobbar som lastbilschaufför i Sveg. ”Men det finns alltid en oro över hur det ska gå. Kommer jag att få stanna kvar i Sverige eller inte? Hur kommer det att bli?” Foto: Pernilla Ahlsén

”Jag gillar att köra, det är min grej”

Mötet. Qorban flydde ensam från Afghanistan när han var 15 år och kom till Sverige för lite drygt 7 år sedan. Redan innan han hade gått ut fordonsprogrammet på gymnasiet hade han jobb som lastbilschaufför i en bransch som skriker efter folk. Trots det kan han inte vara säker på att få stanna i Sverige.

Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet. Foto: Pernilla Ahlsén

En dag i bärgningsbilen

Arbetsmiljö. Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet.

Lars Mikaelsson testkör ellastbil.

Diesel i blodet eller batterier i tankarna?

Åkeri. Transports förbundssekreterare Lars Mikaelsson har provkört en ellastbil. Vi frågade honom om det var någon skillnad jämfört med de timmerbilar han körde förut.

Snabbkoll
Snabbkoll: Avtalsrörelse Illustration: Mattias Käll

Vägen till din nya lön

Avtalsrörelse. I år ska Transport förhandla fram nya avtal för sina medlemmar. Här är några saker som är bra att veta.

Arbetsmiljö
Procentsatserna bygger på svar från chaufförer på samtliga arbetsorter. Om enbart svar från de större städerna i Östergötland, Linköping och Norrköping, räknas med blir vissa resultat andra. Så är det en högre andel, 94 procent, av dem som kör i de stora städerna som anger att de ofta eller ibland känner stress på grund av körtiderna (fråga 6) och hela 86 procent som svarar att körtiderna inte är tillräckliga för att utföra arbetet på ett säkert sätt, jämfört med 72 procent om svaren från samtliga arbetsorter tas med (fråga 1.) Grafik: Petrus Iggström

Fackets enkät gav svart på vitt om körtid och stress

Transport. De visste att det var problem. Men också att förändring krävde fakta. Linköpingsavdelningen gjorde en enkät som svart på vitt visar hur pressade arbetsförhållanden är för färdtjänstförare. Så vill arbetsgivare, regionens trafikbolag och politiker nu förändra villkoren.

Arben Pepi, Transportombud, och Patrik Emanuelson, skyddsombud, utanför Vikbolands taxi i Linköping. Foto: Lilly Hallberg

”Enkäten speglar verkligheten vi lever i”

Stressigt. – Många nya upplever att det är för stressigt och slutar, fast alla skulle tjäna på en erfaren yrkeskår, säger färdtjänsföraren Patrik Emanuelson.

Det regionala trafikbolaget Östgötatrafiken upphandlar servicetrafik för hela regionen och har även uppdrag i angränsande län, vilket bland annat innebär sjuktransporter till angränsande län. Genrebild. Foto: Lilly Hallberg

Så vill facket gå vidare

Uppföljning. Redan första sittningen med åkerierna gav resultat: Muntligt löfte att färdtjänstförare ska få betald lunch vid körningar till annan ort. Något inte ens hälften kan räkna med i dag.

Mattias Näsström, biträdande trafikchef på Östgötatrafiken.

Östgötatrafiken: ”Vi fortsätter dialogen”

Upphandlaren. Förarnas arbetstid, fordonsschema och raster måste facket först reda ut med arbetsgivarna, åkerierna. Först sedan kan det bli tal om möte i grupp med upphandlaren av serviceresor, Östgötatrafiken. Nu är det dags.

Jan-Owe Larsson (M) är ordförande och Annsofi Ramevik (S) är andre vice ordförande i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd.

Hallå politiker, vad kan och vill ni göra?

5 frågor. Transportarbetaren har ställt fem frågor till två politiker i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd, som tagit del av Transports enkät Körtider och stress.

Biljettkontroll i busväder

Bevakning. I snålblåst eller sol. Väktarna som kontrollerar biljetter i Östergötland är ute varenda dag och ser till att resenärerna betalar.

Kultur
Stora bilden: Ove Allansson på besök i Göteborgs hamn i slutet av juli 1967 (Foto: SvD/TT). Med boken Afton i Ilhéus och andra noveller av Ove Allansson uppmärksammar Ove Allanssonsällskapet att författaren skulle ha fyllt 90 år under 2022.

Ove Allansson – sjöfolkets främsta skildrare

Böcker. Ove Allansson skrev om sjöfolket. 2022 skulle han ha fyllt 90 år och i en ny samling väljer svenska arbetarförfattare ut sina favoriter av hans berättelser.

Snabbkoll
Snabbkoll: Tillbud. Illustration: Mattias Käll

Rapportera om nästan-olyckor

Tillbud. Oj, det kunde gått illa. Du kunde ha klämt handen och ser dig snabbt om, hoppas att ingen såg att du var nära att ”klanta till det”. Tänk tvärtom! Var rädd om dina kollegor och rapportera om risker i arbetsmiljön så att arbetsgivaren kan förebygga, åtgärda och förhindra olyckor.

Stefan Gidlöf tittar ut över Norviks hamnområde. Han är fortfarande besviken över att arbetarkollektivet inte fick vara med och tycka till om utformningen.

Det blåser upp vid hamnen i Nynäshamn

Hamn. En råkall dag vid färjehamnen i Nynäshamn. Transportarbetaren möter Stefan Gidlöf. Fulltatuerad hamnarbetare som vill att facket tänker nytt.

Diskriminering.

Gamla unkna ideal drabbar unga män

Jämställdhet. Va, vabb? Var är mamman? Arbetsgivares förvåning och missnöje när anställda försöker dela ansvar för barn och hem med en partner slår olika. Unga pappor upplever att de är mer utsatta när det gäller att utnyttja sin lagstadgade rätt att vara hemma för vård av sjukt barn.

Granskning: Arbetsvillkor
De äldre och etablerade stora transportföretagen har i regel kollektivavtal. De nya bolagen har facket inte lyckats skriva avtal med ännu.

Flera paketleverantörer saknar kollektivavtal

E-handel. Många av utmanarna bland transportföretagen som levererar paket saknar fortfarande kollektivavtal. Undantag finns. Early Bird har kollektivavtal i alla led och Best Transport har skärpt kraven efter svidande avslöjanden.

Distribution till kunder och företag sker mer eller mindre dygnet runt. Foto: John Antonsson

Enkät: Har ni kollektivavtal?

Paketleverantörer. Trots bistrare tider tuffar e-handeln på. Transportarbetaren har skickat ut en enkät med frågor om kollektivavtal till de största bolagen som levererar e-handelsvaror. Alla bolag med kollektivavtal har svarat på frågorna. Inget av dem utan.