Löner viktigaste frågan
Belgien. − Jag slåss inte mot de rika, jag slåss för de fattiga, säger den fackligt aktiva belgiska chauffören Didier Borlée. Han anser att landets chaufförer borde tjäna åtminstone 5 000 kronor mer i månaden.
Didier Borlée berättar:
− Jag arbetar för ett transportföretag som kör varor åt butikskedjan Carrefour. Vi distribuerar allt som inte går att äta, allt från parfym till elektronik. Tidigare körde jag inrikestrafik, men efter en olycka för många år sedan hanterar jag en specialbil och flyttar trailers här på lagerområdet.
− En chaufför hos oss tjänar mellan 2 200 och 2 500 euro i månaden (24 000–27 500 kr). Man kan komma upp i 3 000 euro (33 000 kr) om man gör många timmar. Då får du till exempel ta ett skift från klockan 17.00 på eftermiddagen och jobba till 05.00 nästa morgon.
Hård konkurrens
− Här i Belgien är social dumpning ett stort problem, som alla förlorar på. Vi utsätts för hård konkurrens av rumänska chaufförer. Jag har träffat många av dem under tio års tid och alla har varit trevliga. De är inte problemet. Nej, de måste jobba utomlands för att de inte finns pengar i hemlandet. För oss innebär det att vi förlorar arbetstillfällen.
– Numera jobbar jag tre dagar i veckan. Jag bad min chef om att få gå ner i tid av familjeskäl. Min dragbil kör vi i tvåskift. En kollega startar klockan fem på morgonen och kör fram till två på eftermiddagen. Då tar jag över och kör till klockan tio på kvällen.
− Jag tjänar mindre nu, bara 1 350 euro i månaden (14 850 kr). Min fru tjänar något mer. Vi har dragit ner på kostnaderna och bor litet med vår son. Hemligheten är att jag inte har någon bil utan kör en äldre motorcykel.
”Vi måste ta strid”
Didier Borlée är förtroendevald i ett av de belgiska facken, det socialistiska FGTB-UGT. Landet har också en kristen och en liberal facklig rörelse.
− Fackets viktigaste fråga är att få upp lönerna. Vi måste ta en ordentlig strid om det här. Jag vill att alla mina kolleger ska tjäna 3 000 euro i månaden (33 000 kr), så att de kan leva ett drägligt liv.
– Jag är både kritisk till och stolt över facket. Jo, facket trycker på, men samtidigt som det har ett bra program är det en del av det etablerade systemet.
− Jag är fackligt aktiv. Här på området fick vi för några månader sedan nya trailers. De gamla hade använts i 25 år och hade omfattande rostangrepp. Vi tog en facklig kamp för nya och vår chef köpte till slut in hundra stycken. Det är ett exempel på att facket behövs. Om vi inte var där skulle chaufförerna varken ha arbetsskor eller arbetshandskar. Inget faller som manna från himlen.
