Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.
Postverket bildades på 1600-talet och fick monopol på utdelningen av brev. Många äldre minns nog lantbrevbäraren som kom med handskrivna brev, räkningar, vykort, men som också fungerade som ett rullande bankkontor.
Sedan kom det nya politiska vindar. Avreglering och privatisering blev högsta mode. Även Posten drabbades. Nya privata bolag klev in på den avreglerade arenan och började dela ut brevförsändelser.
De nya aktörerna var vinstdrivande och agerade enligt den vanliga marknadslogiken. Det innebar att man satsade på postutdelning i områden där det är tätt mellan hushållen.
Glesbygden fick den statliga Posten fortsätta ta ansvar för. Enligt det nya ekonomiska tänket borde det förstås inneburit kraftigt höjda porton på den olönsamma landsbygden. Men den gubben gick inte. Staten hade satt ner foten och bestämt att det skulle vara enhetligt porto över hela landet.
Så Posten hade inget annat val än att fortsätta bära ut brev. När uppstickarna fick in olönsamma försändelser – brev som skulle till avlägsnare delar av landet – frankerade man om. Och lämnade in kuverten till Posten.
Samma sorts ”russinplockning” förekommer på andra avreglerade områden. Vilket flygbolag satsar frivilligt på en linje till Lycksele, när det blev fritt fram att fylla kärran med horder av affärsresenärer från Malmö eller Landvetter till Stockholm?
Nu får Postnord löpa gatlopp igen. I takt med att brevskörden minskat vill den statliga postjätten börja med utdelning varannan dag.
Bland kritikerna finns landsortstidningar. Alltså tidningsföretag som slutat dela ut morgontidningen med tidningsbud, eftersom det är olönsamt, och i stället anlitat Postnord för att få samma olönsamma tjänst utförd.
Under lång tid har morgontidningarnas upplagor krympt och för tidningsbuden ökar mängden paket i snabb takt.
Det är en intressant utveckling som antagligen öppnar för en ny debatt. Staten har infört ett distributionsstöd för morgontidningar. De stora distributionsföretagen får alltså statliga stödpengar för att det anses samhällsviktigt att få ut tidningar.
Men om en allt större del av utbärningen handlar om e-handlade paket. Är det då rimligt att staten subventionerar verksamheten? Vad säger de andra konkurrerande paketföretagen?
