Månadens medlem. Stuveriarbetaren Kenth Magnusson har hunnit med en hel del fackliga uppdrag under sina 43 år som transportare. Men med ålderns rätt har han lagt de flesta uppdragen åt sidan, och ägnar mer fritid åt engagemanget i Visby Canastaklubb.
69-årige Bengt Ågerup är mångmiljardär, riskkapitalist, och medlem i Kungliga Patriotiska Sällskapet. Han är dessutom socialist, talar engagerat om ”det utopiska samhället”, och fnyser åt ”oreflekterande girigbukar”. Hur går det ihop?
Åkeri. Det lät så bra. 28 000 i månaden, för ett jobb som lastbilschaufför och en bostad ordnad. Bogdan Sapek och familjen packade och lämnade Polen för Gislaved. Där väntade maratonpass, usel lön och blåsning av en advokat…
Månadens medlem. Hennes röst hörs ofta i debatten om den utrotningshotade svenska åkeribranschen. Det hettade till när hon på ett stormöte uppmanade kollegorna att ställa bilarna. Och därmed Sverige.
Månadens medlem. Carolina Nolasco Gil Roth jobbar som ordningsvakt och är ungdomsansvarig i Transports Stockholmsavdelning. När hon klev ut i arbetslivet för tio år sedan möttes hon av svartjobb och skitvillkor.
Varje år ska nästan fem miljoner ton järnmalm transporteras på lastbil från den nya gruvan utanför Pajala. Men just när brytningen kommit i gång, och chaufförer från hela Sverige lockats upp till Tornedalen, meddelar gruvbolaget att det är akut ekonomisk kris.
Månadens medlem. Det man inte kan får man ta reda på. Det är Conny Anderssons filosofi. Oavsett om det gäller bilen, huset, svensk historia eller politik.
Månadens medlem. När arbetargrabben och taxichauffören Magnus Hedman i Örebro ilsknar till över händelser i samhället fattar han pennan. Ibland hamnar första utkastet på något taxikvitto, sedan jobbar han vidare med dikterna hemma vid datorn.
Förra numret av Transportarbetaren handlade om krisen i skogen. Chaufförerna, bilarna och åkerierna blir färre i takt med att priserna sjunker under lågkonjunkturen. Samtidigt stiger pressen på de kvarvarande förarna. För Erik Winberg, från Umeå, är det då viktigare än någonsin att fokusera på säkerheten.
Kalle kör schaktbil i Stockholm. I anställningsbeviset står det fast jobb på heltid. I verkligheten är Kalle daglönare. Åkaren ringer kvällen innan eller samma morgon, om det finns körning. – Finns det inget jobb, blir det ingen lön. Fast jag är inte ute efter min åkare. Hela anläggningsbranschen är sjuk, säger han.
Alla vet att otryggheten ökar i arbetslivet, men hur påverkas en människa egentligen av att ha en osäker anställning? Och varför ökar de otrygga jobben över nästan hela världen? Det är frågor som intresserar arbetsmiljöforskaren Anne Richter, som fått Afa Försäkrings stipendium på en miljon kronor för att forska på anställningsotrygghet.
Månadens medlem. Jenny Johansson och Robert Savela vantrivdes så med arbetsförhållandena som taxiförare att de lade sina sparpengar på lastbilskort och bytte bransch. Nu jobbar båda som lastbilschaufförer och ångrar inte sitt beslut för en sekund.
För tio år sedan tjänade uthyrda arbetare och tjänstemän i stort sett lika mycket som kollegorna på kundföretagen. Men kring år 2005 hände något. Lönegapet växte och de bemanningsanställdas löner halkade efter de direktanställdas.
Veva ner fönsterrutan, dra upp musikvolymen, sjung eller ring kompisen… Knepen för att hålla sig vaken vid ratten är många, men bara en metod ger varaktig effekt – att stanna bilen och ta en tupplur. Varför väljer ändå så många trötta lastbilschaufförer att köra vidare?
Skyddsombuden 100-årsjubilerar i år och i samband med det uppmärksammar LO-distriktet i Stockholm varje månad några ombud som förtjänar extra uppskattning. Under hösten har bland annat Jeffry Cambell, paketsorterare på fraktföretaget UPS i Järfälla, fått utmärkelsen månadens skyddsombud.