Krönika. På ön Möja i Stockholms skärgård fanns det en gång en socialist. Det är länge sedan han gick bort, men alla kände till honom och alla vet under vilken gravsten han vilar på kyrkogården. Bland självägande småbrukare och fiskare var knappast gemensamt ägande någon populär idé, även om man hjälptes åt och ofta delade på redskapen. Nu har dock något förändrats.
Valdebatterna rullar på i tv. När de två största partierna möts har de ofta något gammaldags grälsjukt och improduktivt över sig. I stället för att komma med nya tankar ägnar man sig åt att anklaga varandra för saker som känns rätt abstrakta.
Som statsskulden och överskottsmålet. Vad spelar det för roll om man lånar några miljarder? Frågan är vad man lånar till. Skolan lär ge avkastning på sikt. Vägar och järnvägar bör rimligen kunna förränta sig. Bara för att man har en utgift så betyder det inte att den ska betalas tillbaka samma år.
Ibland kan budgetgrälen mellan Socialdemokraternas Magdalena Andersson och finansminister Anders Borg bli rent komiska. De slänger sig med siffror som jag knappt tror att de själva begriper, och grälar som om de var ett par en natt hemma vid köksbordet. En interiör som nog ingen skulle vilja se.
Magda:
– Var har du varit?
– Eh, jag var väl bara ute lite på krogen med grabbarna.
– Och det tycker du att vi har råd med?
– Det gick bara på någon miljard. Drinkarna kostade under 85 miljoner.
– Styck?!!!
– Ja! Själv då, köpte inte du skinnstövlar för 600 miljoner förra veckan?
– Jag kan väl inte gå barfota!
– Du har ju minst tjugo par. Du har varit ute och shoppat för mer än tio miljarder bara den här månaden!
– Och din bil då? 110 miljarder kostade den och då var den inte ens ny!
Ungefär så här känns det då de far ihop och vi dödliga inte fattar någonting.
Ska man vara krass och kan man ändå säga att allt av något värde som vi har omkring oss har skapats under vänster–sosse-eran. Medan det mesta som gått åt skogen gjort det under Alliansens tid.
Såsom skolan som blivit till en av de sämsta i världen, försvaret som knappt finns, sjukvården med sina köer, järnvägen som helt verkar ha spårat ur och arbetslösheten som numer är massarbetslöshet. Allt medan riskkapitalisterna gör rekordvinster.
På Möja, har plötsligt de tidigare bönderna och fiskarna börjat rösta på vänstern. Varför? Det kan vara för att de är för snåla för att stå ut med att rikingarna inne i land ska tjäna pengar på att de blir gamla och sjuka.
Så den siste och ende socialisten på Möja kanske inte var sist. Han kanske var först.
