Heder åt Radoslaw Rostkowski!

Krönika. Efter mycket om och men tecknades ett nytt kollektivavtal för taxiförarna den 29 januari i år. Därmed kan 2013 års avtalsrörelse läggas till handlingarna. Men det är inte utan att avtalet för taxiförarna ger en fadd smak i munnen. Under förhandlingarnas gång har vi hela tiden mötts av argumentet att det inte finns pengar i branschen och därmed inte heller några förutsättningar för förbättrade villkor.

Förbundet har under några år arbetat mycket med taxibranschen. Detta arbete kommer att fortsätta även framöver. Vi vill uppnå en bransch där de människor som valt den som sin utkomst också kan känna glädje och stolthet över att jobba där. Vi vill bryta den negativa spiral som en total avreglering har skapat.

Dagens situation är ett resultat av de liberala marknadsexperimenten. Det borde vara ett varnande exempel på vad som händer då marknadskrafterna får fritt spelutrymme. Tyvärr fortsätter experimenterandet för fullt. Det räcker med att se på avregleringen av Apoteket och järnvägstrafiken för att inse att detta inte kan få fortsätta. Det finns visa delar av samhällsservicen som borde skötas av staten. Posten är ett sådant område.

Men tillbaka till taxi. Förbundet har ställt fyra krav till det politiska etablissemanget. Först vill vi se att det införs en etableringskontroll. Det torde inte vara speciellt svårt att räkna ut hur många fordon det behövs för att betjäna en stad av Stockholm eller Malmös storlek. Sådana system finns det flera exempel på, New York, London med flera. Vi vill införa en priskontroll. Även inom detta område finns exempel på hur man kan göra detta. Ett riktpris på låt säga max 450 kronor för en standardresa på tio kilometer eller 15 minuter. De som anser sig behöva ta ut ett högre pris får inte sorteras under taxi utan är i stället att betrakta som hyrverk, och har då inte rätt till en taxiskylt. Vi vill se att taxibilar utrustas med elektroniska färdskrivare. Ett krav som förbundet drivit i många år ser nu ut att gå i uppfyllelse, nämligen inrättandet av tömningscentraler.

Detta är de fyra krav som förbundet framför vid kontakter med de politiska partierna. Vi får se om några av dem delar vår uppfattning. Man ska komma ihåg att kravet om etablerings- och priskontroll inte är det lättaste att driva i det mest liberala landet på vår jord.

Vi ska inte heller glömma bort det vi själva kan göra. Fortsatt arbete med att organisera fler förare till förbundet. Ta en seriös diskussion kring procentlönesystemet, dess fördelar respektive nackdelar. Bevakningen av offentliga upphandlingar där vi vill använda oss av “Vita jobb”-modellen. Och att fortsätta arbeta för att samhällsbetalda körningar inte ska avlönas enligt procentlönesystemet. Kort sagt: att göra taxiföraryrket till ett statusfyllt och samhällsviktigt yrke igen, efter den katastrofala avregleringen för snart 25 år sedan. Vägen dit är säkert både lång och svår, men jag är säker på att vi kommer lyckas med det vi företar oss. Kanske inte i år eller nästa år, men vi har målet klart för oss. Och vi kommer oförtrutet fortsätta arbetet. Även om vi skulle stöta på patrull då och då, i form av marknadsidealister och andra som sjunger marknadskrafternas lov.

Många höjde kanske på ögonbrynen när det blev känt att förbundet förlikades med Andreassons åkeri i det andra målet i Arbetsdomstolen, AD. Som handlade om huruvida de polska chaufförer som körde för åkeriet var att betrakta som anställda eller som egenföretagare.

Anledning till förlikningen är det faktum att arbetsdomstolen klart och tydligt förklarade att bara för att AD fastställde att Radoslaw Rostkowski de facto var att betrakta som anställd i den första domen, så var detta inte en självklarhet i det andra målet. Detta innebar att förbundet i varje enskilt fall måste bevisa det vi bevisade tillsammans med Radoslaw i det första målet.

Tyvärr är det ingen av de andra polska chaufförerna som visat samma civilkurage som Radoslaw Rostkowski och trätt fram. Vid domstolsförhandlingarna i det första målet frågade domstolen varför förbundet inte agerat tidigare, eftersom vi uppenbarligen haft kännedom om förhållandena på åkeriet. Svaret var enkelt, det var ingen chaufför som kom till oss och framförde vad som egentligen försiggick förrän Radoslaw Rostkowski gjorde det. Förts då kunde förbundet agera. Detta visar på hur oerhört viktigt det är att vi har medlemmar som vågar stå upp för sina rättigheter.

Heder åt Radoslaw!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Att spela och följa backgammon är ett sätt att fördriva den långa väntetiden på nästa körning vid taxiremoten på Arlanda. Foto: John Antonsson

”Snygga upp på taxiremoten!”

Arbetsmiljö. Slitna utemöbler, inomhus. Igenbommad restaurang, smutsiga och alldeles för få toaletter – för de hundratals taxiförare som väntar på körningar vid remoten nära Arlanda varje dag. Ofta i timtal.

Taxiförare väntar i timmar på att få köra från Arlanda. Facket och föreningen Taxiunionen varnar för prispress som tvingar förare att jobba fler och fler timmar. Foto: John Antonsson

Allt fler söker arbetstillstånd för att köra taxi

Taxibranschen. Antalet ärenden om arbetstillstånd för taxiförare har femdubblats på fyra år. Chaufförer varnar samtidigt för en nedåtgående spiral med allt sämre betalda körningar, där många jobbar tolv timmar om dagen sex dagar i veckan för att nå en lön i nivå med kollektivavtalets månadslön.

Petra undrar över hur lång uppsägningstid hon har. Illustration: Martin Heap

Hur lång uppsägningstid har jag?

Transport. Petra undrar över hur lång hennes uppsägningstid är och Nischay vill veta hur man räknar ut avdrag för vab. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Vill S ha min röst krävs en rejäl gir åt vänster

Debatt. Jag beundrar verkligen mina kamrater som engagerar sig i Socialdemokraterna och som försöker få till förändringar. Att Reformisterna växt och nu är S största partiförening och att fackligt aktiva kamrater finns på partiets listor ger hopp. Men uppförsbacken är ändå för lång för mig och den tycks bli allt längre.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.