Ledare. Sommaren blev inte som tänkt. Det ska vara nyhetstorka i juli. Lugn och ro. Inte sopkrig och regeringskris. Inte häcken full för en ensam redaktör på en i övrigt öde redaktion.
När jag skriver det här är det oklart hur det går för miljöarbetarna och Reno Norden. Konkurs? Försäljning? Överlever företaget och backar en bit och sopgubbarna går tillbaka, trots allt?
Transport och renhållarna skickade faktiskt över en trevare till Reno Norden i slutet av juli: Vi börjar jobba igen och vi gör nyckelinventeringen. Men vi vill behålla våra löner och vårt lönesystem.
Jag har följt sopgubbarnas strid i Stockholm i 20 år. Det är så länge – minst – de slagits för trygga anställningar och för att inte få försämrade lönevillkor var gång staden upphandlar avfallshämtningen.
Vad som än händer kommer jag aldrig att glömma sopgubbarna. Inte er kamp, er sammanhållning. Inte den gången ni stormade förbundskontoret efter att Transport tecknat ett löneavtal ni inte gillade.
Jag kommer heller inte att glömma morgonen den 12 juli 2017.
Ni står på en grusplan i Älvsjö. Ni, sopgubbarna på Reno Norden, har redan skrivit under era uppsägningar. De ligger klara att lämnas över till företaget, om det inte finns någon annan utväg.
Ni går av och an. Oroligt. Den stora frågan är hur kamraterna på företaget Liselotte Lööf ska göra. Lägger de också ner arbetet? Gör de gemensam sak med er även den här gången?
På grusplanen kommer motstridiga besked över telefonerna. Sopgubbarna på Liselotte Lööf har egentligen inget otalt med sitt företag. Nu pågår heta diskussioner bland de anställda.
Men så efter två timmars osäkerhet får ni beskedet: Vi kommer! Med sopbilarna!
Jubel och applåder. Efter knappt 20 minuter rullar den första sopbilen nedför avfartsrampen från Älvsjövägen, ner mot grusplanen. Sedan bil efter bil. Nya applåder. Knutna nävar i luften. En passerande busschaufför fattar vad som pågår och tutar i sympati. En två meter stor sopgubbe brister i gråt och tröstas av solbrända armar.
Jag hinner tänka att scenen är som i filmtrilogin Sagan om ringen. De flesta minns säkert sekvensen där trollkarlen Gandalf ridit iväg för att be Rohans ryttare om hjälp.
När det ser som mörkast ut i slaget mot Orcherna kommer så Gandalf nedför bergssluttningen. Åtföljd av tusentals ryttare som sekunderna senare plöjer in bland de överrumplade fotsoldaterna.
I sagan är slutet gott. Det är möjligt att Stockholms sopgubbar utkämpar sin sista strid nu. Förloras den blir det svårt att hitta någon vinnare.
