Ordförandeord. Ett nytt år har börjat och det känns som ett tufft läge mest överallt. Personligen så närvarade jag nyligen via ett LO-mandat på Folk och försvars rikskonferensen, i Sälen. Det var ett par detaljer som satte sig på minnet rejält.
För det första hur svårt alla så kallade experter hade att förutse ett scenario för fred. Det kändes väldigt dystert efter de tre intensiva dagarna. För ingen såg på vilket sätt freden skulle kunna komma inom överskådlig framtid, efter nära på ett års krig i Ukraina. Det kändes inte heller riktigt bra med alla detaljer och skyldigheter som kommer med ett Natomedlemskap, även om det kanske är nödvändigt utifrån det nuvarande världsläget.
Men det som nog kändes mest bekymrande utifrån min roll som ordförande i Svenska Transportarbetareförbundet var nog ändå den oklara organisation som gäller för vårt total- och civilförsvar. Det verkar saknas ordentliga planer för hur nödvändiga och samhällskritiska funktioner ska hållas i funktion under kriser. Detta har nyligen börjat arbetas med och frågetecknen är många runt kring förbunds medlemmar och deras roll vid en krissituation.
Det korta och enkla svaret är för tillfället att alla givetvis ska göra sin plikt som medborgare och fortsätta att gå till jobbet och vara uppmärksamma på informationen från samhället.
Men många av våra medlemmar behöver tydligare och mer information än så tycker jag.
LO och förbunden har en viktig roll att spela i detta och ett arbete har påbörjats även här.
Oavsett världsläget så är vi nu på väg in i riktigt skarpt läge gällande avtalsrörelsen. När denna krönika skrivs ska vi snart växla krav med motparten på vårt största avtal, transportavtalet. Vi träffar arbetsgivarsidans delegation och går igenom såväl våra som deras krav. Detta är starten på avtalsrörelsen 2023 för vår del. Var beredd på att göra din del och din insats om vi hamnar i konflikt. Det kan bli stökigt den här gången eftersom vi står utanför LO-samordningen.
