Davids krönika. Då åkerier söker chaufförer på Facebook som är ”stresståliga, erfarna, socialt kompetenta och har alla behörigheter”, brukar ett skämt i kommentarsfältet vara: ”Kan man jobba hemifrån?”
Nej det kan man inte. Och det kan heller inte resten av de cirka 66 procent av befolkningen som har arbetaryrken.
Med förlorad köpkraft på flera tiotals procent har vi heller inte råd att ta ledigt en dag om följande händer på väg till jobbet: Att pendeltågen står still för att lokförarna, begripligt nog, inte vågar köra utan tågvärdar, att vägarna är spärrade av snöhinder eller att bussarna är inställda på grund av halka.
Det är detta som är de små stegens förbannelse. Denna glidning som hela tiden sker från det offentligas ansvar, så att resurserna inte ens räcker för att arbetare ska kunna ta sig till jobbet.
Märkligt nog är nästan alla partier medskyldiga till fjäsket och den fullständiga kapitulationen inför marknadskrafterna.
En tågvärd är en person mitt i tåget som ser till att folk kommer ombord tryggt och säkert och som exempelvis kan hjälpa en handikappad med en rullstol.
Tågvärden har också ansvar om något händer. Som att en kontaktledning faller ner och vagnarna blir strömförande. Då gäller det att hålla alla, upp till 1 500 passagerare, lugna så att de inte trycker upp dörrarna och börjar klättra ut. För i så fall lär de bli minst sagt självlysande.
Att köra på E4:an kan tyckas enkelt. Stor bred väg i södra Sverige. Men Trafikverket gör det till ett rent helvete sträckvis. Tio mil kan vara perfekta, därpå kan det följa en sträcka med svartis.
Som utanför Vaggeryd i början av mars. Fint väglag på dagen då jag passerade. På natten var det förvandlat till blixthalka. En god vän fick sladd på släpet som tryckte ut bilen i mittremsan där den välte.
Alla chaufförer har nog upplevt känslan då det släpper och vetskapen om att försynen är det enda som finns att lita till. Den här gången fungerade den inte för min kollega. Ändå gick det bra och hon var i stort sett oskadd. Men jag känner sorg och ilska över att en god vän ska råka ut för sånt här bara för att någon myndighet vill spara några kronor på vägsaltet.
Det blir värre år för år. Alltmer nonchalant mot oss som håller samhället i gång. Som om vi var ett slags tjänstehjon utan människovärde. Nu när ”marknadens” diktatur även nått myndigheterna som styr över våra gemensamma tillgångar.
