Chefen, soporna och sanningarna
Arbetsmiljö. Anställda vittnar om åratal av svåra psykosociala arbetsmiljöproblem. Flera har varit sjukskrivna för psykisk ohälsa och fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Arbetsledningen sägs systematisk flytta folk mellan olika turer och punktmarkera folk de vill bli av med. De som ifrågasätter blir själva straffade. Här är sophämtarnas historia från Suez i Malmö.
De är i olika ålder, har olika kön, vitt skild fysik, bakgrund och nuvarande familjesituation. Det de flesta har gemensamt är att de är erfarna miljöarbetare med stor vana av sina turer på sophämtningen. Och deras erfarenheter av chefen är påfallande samstämmig:
– Hans livsluft verkar vara konflikter, han gillar det, säger flera av dem Transportarbetaren träffar i Malmö.
Några talar om arbetsmiljön som ett helvete.
– Det började 2013 när jag opponerade mig. Först för att jag skulle gå och dra kärl helt själv i 16 gränder där det var olämpligt att backa. En annan gång sa jag ifrån när de ville att jag skulle jobba över, jag sa att jag inte orkade för jag hade redan så mycket övertid, säger Jenny Fredriksson.
Hon är en av 40 som år 2015 undertecknade ett brev till högsta ledningen på Suez Sverige där de anställda kräver att vd:n kommer på ett möte med dem snarast, ”på grund av den rådande arbetssituationen i Malmö”.
Samtliga utom två chaufförer skrev under brevet. Både enskilda och fackets representanter har larmat företagsledningen flera gånger, både före och efter det. Inget har hänt, i alla fall ingen ändring av organisationen i bolaget.
– Chefen började hålla koll på mig, det var alltid något varje dag. Jag vet att det är fler än jag som drabbats. Vi är tre eller fyra stycken som har gått till samma psykolog, säger Jenny Fredriksson.
Inte jobbat på fyra år
En av de första att drabbas var Lasse Andersson, LGA kallad.
– Jag sjukskrev mig vid jul för fyra år sedan och efter det har jag inte gått tillbaka. Droppen var när jag i stället för stöd fick den tuffaste turen, hämtning av vitvaror och möbler, säger Lasse Andersson, som i dag är pensionär.
Då hade han under en längre tid varit utsatt. En gång tvingades han att tvätta sopbilen tre gånger i rad. Många gånger hade chefen klartgjort att det var han som ledde och fördelade arbetet.
– När jag slutade var jag helt slut i nerverna. Det är så många som mått så dåligt under så långt tid, säger LGA.
Driftsledarna ska ha fått order om att punktmarkera honom och flera andra chaufförer som chefen inte gillade. En av driftsledarna intygar i ett brev, riktat till Transports avdelningsordförande, att ”LGA blev satt på att göra uppgifter som chefen visste att han inte skulle klara av fysiskt då han ville få bort honom.”
Straffades
En annan som punktmarkerades var Jenny Fredriksson.
– Om jag någon gång kom hem från turen i tid fick jag besked att jag skulle stanna kvar till 14.50, tillsammans med andra som också blev straffade, säger Jenny Fredriksson, som i dag har anställning hos en annan arbetsgivare.
– Vi blev behandlade som barn, som fick kvarsittning.
Problemen började relativt omgående också för en av deras kollegor, liksom LGA sophämtare under flera årtioenden.
– När jag kom tillbaka efter en sjukskrivning för att jag opererat axeln började den psykiska misshandeln, säger mannen.
Av en arbetsledare fick han besked att det var bäst att börja på heltid direkt. När han första veckan frågade om rehabmöte ställde arbetsledaren motfrågan om han var helt frisk, chefen hade ”tillräckligt med halta och lytta på sin avdelning”.
Småsaker
Mannen började jobba men fick nya turer och blev hela tiden kontrollerad och inkallad.
– Ofta var det för småsaker. En gång kom jag inte åt ett kärl, det stod för långt in på tomten och jag skrev en avvikelse, ”kärl ej ute”. Efter en liten stund ringde chefen upp och sa till mig att det inte får vara avvikelser på min lista, utan att jag ska ta kärlen oavsett hur de står. Han sa till mig att köra tillbaka och ta kärlet. När jag kommer in blir jag uppläxad också.
– Jag började må fruktansvärt dåligt. Kunder på turen undrade hur det var med mig. Jag rasade i vikt. En dag ute på jobb börjar allt susa och jag får tunnelseende.
Han blev sjukskriven men var snart tillbaka på jobbet. Problemen fortsatte.
Chefen ville senare få honom uppsagd, men tog tillbaka uppsägningen innan det kom till förhandling.
”Inte mycket har hänt”
Transports avdelningsordförande Kenneth Pettersson, själv Suezanställd, är väl medveten om problemen. Och han har fler än en gång hört ”jaså, du jobbar i Malmö …” Arbetsmiljöproblemen har också lyfts av fackets företrädare, flera gånger och i olika sammanhang.
– Men inte mycket har hänt. Så är det, säger avdelningsordföranden, som också sitter som ersättare som arbetstagarrepresentant i Suez styrelse.
Mycket övertid
Kenneth Malmberg är facklig förtroendeman och skyddsombud hos Suez Malmö.
– På senare tid har det varit problem med fruktansvärt mycket övertid. Nya kontrakt påverkar ofta arbetsmiljön negativt, säger han.
– Det är inte heller lämpligt att skicka unga, nya förare som just fått körkort att köra 10–12 timmar i sträck.
Omkring 15 av sophämtarna är kvar sedan Sita-tiden, drygt 30 är nyanställda för att köra i Malmö.
Enligt Kenneth Malmberg fungerade det i slutet av juni något bättre med övertiden.
– Men generellt upplever jag att företaget har försvårat att nå ut med facklig information till medlemmarna.
Ingen respons
Knut Otter är arbetstagarrepresentant i Suez bolagsstyrelse.
– Vi har tagit upp problemen ett antal gånger, ofta informellt. Vi har diskuterat, både med vd:n och lokalt med regionchefen och insamlingschefen. Men vi har inte fått någon respons …
Knut Otter har en känsla av att det inte blivit bättre under senare tid utan att problemen med arbetsledaren tvärtom eskalerat.
– Det har till och med hänt att man ringt mig från kontoret i Malmö, tjänstemän, och bett mig ta upp problemen.
Ordförande i Malmö, Kenneth Pettersson, beklagar utvecklingen.
– Jag förstår inte hur ledningen har kunnat låta det gå så här långt, säger han.
Nu i höst väntar förändringar i ledningen för Suez region syd, med både ny chef i Malmö och en ny regionschef. Båda slutar den 31 september.
Frågan är om det innebär en kursändring. Kenneth Pettersson tror att det kan bli så:
– Det känns som att vindarna har vänt.
