Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.
Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.
I Stockholm köar 650 000 personer för en hyresrätt. Kötiden är ungefär tio år för en lägenhet i förorterna. Den som varit förutseende nog att ställa sig eller ungarna i kö på 18-årsdagen kan alltså hoppas på en bostad vid fyllda 28.
Bristen på lägenheter med överkomlig hyra skapar stora problem. Unga vuxna tvingas bo hemma orimligt länge. De som inte vill eller kan tvingas betala ockerhyror på andrahandsmarknaden.
En snabbtitt på Blocket visar att snittpriset för enrummare i Storstockholm ligger runt 7 000 till 12 000 kronor i månaden. Dyrast i innerstan förstås. Två rum och kök kostar kring 12 000 till 15 000 kronor.
Blocketspaningen visar också att uthyrning av rum blivit en födkrok. Folk med för stor lägenhet eller villa hyr ut möblerade rum för 5 000 spänn och uppåt.
Bostadssituationen förvärras av utvecklingen på arbetsmarknaden. Fastighetsbolagen i Storstockholm kräver ofta fast jobb och relativt hög inkomst för att över huvud taget skriva kontrakt. Det hjälper inte om den sökande haft en stadig inkomst i fem år eller har anhöriga som är beredda att gå i borgen för hyran.
Tillsvidareanställning är det som gäller. Även i gamla allmännyttan.
Hur rimmar det med arbetsgivarnas ständigt återkommande krav på större flexibilitet? På längre provanställningar, på lösare anställningsformer?
Det finns de som hyllar gig-ekonomin. Jobba när du vill, tjäna hur mycket (eller lite) du vill.
Visst. Och vad säger gig-jobbaren till hyresvärden? Gig-jobbaren som mödosamt köat sig fram till den åtråvärda lilla hyresrätten längst ut i någon av Stockholms förorter …
Lilla vän, vi kräver tyvärr fast jobb. Och en garanterad inkomst på minst fyra gånger årshyran.
Att ha en bostad, husrum, är klassat som en mänsklig rättighet av FN. Bostadskrisen är en fråga som den röd-gröna regeringen måste prioritera högre.
