Ledare. Det drar ihop sig till en oviss avtalsrörelse. Två LO-förbund har redan deklarerat att de inte tänker acceptera samordnade lönekrav och den normerande roll som industrin länge haft.
Först ut bland avhopparna var Pappers. Förbundet kräver fyra procent i lönelyft.
Saknar verklighetsförankring! mullrade arbetsgivarna.
Även IF Metall knorrade över Pappers friåkning.
Samtidigt växer kritiken mot industrins dominans när det så kallade märket spikas i LO-borgen.
I oktober var det Kommunals tur att hoppa av från samordningen. Utjämningen mellan män och kvinnor går alldeles för långsamt, hävdar Kommunalbasen Tobias Baudin, som klargjort att LO:s största fackförbund kommer att kräva mer till kommunalarna än vad andra får.
Kräver förändring
De fem förbunden i 6F är annars den grupperingen som mest ihärdigt krävt en förändrad löneprocess.
6F får tungt eldunderstöd av Lars Calmfors och andra inflytelserika ekonomer som hävdar att många år av låga löneökningar skapat problem för Sverige. Bland annat för låg inflation.
Många ekonomiska bedömare anser att den svenska tillväxten till stor del drivs av inhemsk efterfrågan. Är det då rimligt att den konkurrensutsatta exportindustrin, som stadigt tappar jobb, fortfarande ska vara normerande för alla?
Jo, hävdar industrins parter och målar upp skräckbilder av 1970-och 1980-talen då fackförbunden tävlade med varandra i lönematchen och inflationen nådde tvåsiffriga nivåer.
I kraven på återhållsamhet får arbetsgivarna draghjälp av en lågkonjunktur som ser ut att komma snabbare än väntat. Låga lönehöjningar, helst nollbud, är annars ett arbetsgivarmantra som fackets förhandlare vant sig vid. Oavsett konjunkturläge.
Fallande kronkurs
En faktor talar arbetsgivarna tyst om. Den svenska kronkursen. På bara några år har den fallit med över 20 procent. Ett ras som gjort att arbetskraftskostnaderna gått ner dramatisk för svenska företag – jämfört med viktiga konkurrentländer som Tyskland.
Transport då?
Det är ett förbund som både gynnas och missgynnas av en strikt LO-samordning. Pressade grupper som taxiförarna skulle ha mycket svårt att få ut samma lönelyft som andra LO-arbetare, utan draghjälp från det stora kollektivet.
Lastbil och bevakning är två branscher som skriker efter folk. Enligt marknadslogiken borde efterfrågan pressa upp lönerna. Det är troligt att LO-samordningen – och arbetsgivarnas ändå hårdare samordning – fungerat som en broms för åkerichaufförernas löneutveckling.
Det är möjligt att det vi ser nu är början till en återgång. Till en ordning då LO:s 14 fackförbund körde egna race. Mot sig har de ett arbetsgivarläger som kommer att bjuda stenhårt motstånd.
