Krönika. Analyserna duggar tätt efter att det amerikanska folket valt Donald J Trump till president för en av världens mäktigaste nationer.
Frågan är: Hur kunde en person som under hela den långa valkampanjen hetsat mot folkgrupper, och krävt att motståndare ska fängslas, bli vald till president?
En som dessutom uppmanat folk som stöder ”the second amendment” i landets konstitution (det vill säga rätten att bära och använda vapen) att ”lösa problemet Hillary”, ett uttalande som allmänt uppfattades som en uppmaning till mordförsök. Som sagt, hur var detta möjligt?
Ordet demokrati är en sammanfogning av de grekiska orden demos = folket och kratos = styre, med den ungefärliga betydelsen ”folkstyre”. Ordet återfinns så tidigt som 1596 i den svenska historien. Den moderna demokratin uppstod i västvärlden på 1700- och 1800-talen, med Frankrike och USA som tidiga exempel. Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter, och om möjligheten att vara med och bestämma.
Jag tror att våra far- och morföräldrar och generationerna före dem skulle vara förvånade om de hade kunnat se vad det demokratiska styrelseskicket uträttat i vårt land. De hade säker varit lika förvånade över det ointresse som de demokratiska frågorna möter bland dagens medborgare. Demokrati förutsätter att man som medborgare utnyttjar möjligheten att vara med och bestämma om sin framtid.
Det gjorde cirka 50 procent av det amerikanska folket den 8 november 2016. Cirka 25 procentenheter av dessa 50 lade sin röst på Donald J Trump. Ja, ni läste rätt, det är endast en fjärdedel av USA:s befolkning som röstade fram presidenten som har alla förutsättningar att förändra världen till något vi inte vill vara med om. I vart fall om man ska tro på hans vallöften.
Är då demokratin självdestruktiv? Ja, om vi väljer det. Om en majoritet av medborgarna vänder demokratin ryggen och överlåter åt andra att bestämma – då är demokratin självdestruktiv. Det öppnar för andra ideologier som vi förknippar med hemska minnen och händelser som inträffade för inte allt för länge sedan.
Brexit i Storbritannien var egentligen inte en omröstning huruvida landet skulle kvarstå som medlem i EU eller ej. Det var snarare en omröstning mot etablissemanget i London. Resultatet av presidentvalet i USA kan knappast ses på något annat sätt, denna gång i Washington.
Likadant är det i Polen, Ungern och Turkiet, länder som genom demokratiska val fått despotiska ledare som utövar en diktatorisk makt. I dessa länder har domstolsväsenden starkt begränsats, och journalister har förbjudits att kritiskt rapportera om vad som sker. Politiska motståndare motarbetas med alla möjliga och omöjliga metoder.
Nästa år är det val i Frankrike. Det skulle inte förvåna om Nationella frontens ledare Marine Le Pen blir nästa president i ett demokratiskt val.
Det är nu hög tid att vi slår vakt om vår demokrati. Det är hög tid att arbetarrörelsen startar en folkbildningskampanj om demokratin och vårt samhälle – och framför allt vad som står på spel! Frihet, jämlikhet och demokrati eller fascism och rasism.
Valet är vårt!
