Ledare. Nyligen ägnade tv-programmet Uppdrag granskning ett helt avsnitt åt åkerinäringen. Vad som tonade fram är en skakande bild av den arbetsmarknad som vuxit fram efter Sveriges inträde i EU.
Reportrarna sökte upp utländska chaufförer som står i hundratal på rastplatserna längs våra vägar. Förarna lagade mat på campingkök, i lä av dragbilarna. De berättade om skamlöner. Om lång obetald väntan på returlass. Om bristen på toaletter och duschmöjligheter. Om saknaden efter familjen hemma i Polen, Bulgarien, Rumänien.
Uppdrag granskning gick ett steg längre. En reporter utgav sig för att vara åkare och sökte upp speditörerna. Alltså de bolag som anlitar åkerierna där det nya trasproletariatet jobbar.
Inför dold kamera förklarade transportledarna vilka ersättningar som numera gäller om du vill köra gods för storföretag med namn som Volvo, Ikea och Korsnäs.
När ”åkaren” begärde 115 kronor milen för sina dragbilar avfärdades han som drömmare av Schenker. Visserligen är 115 kronor ett minimum, om du över huvud taget ska få verksamheten att gå runt. Men dagens priser ligger snarare på 80–90 kronor.
Schenkers man berättade att man till och med lagt ut en körning från Göteborg till Oslo för ett pris på 52 kronor per mil. Bara dieseln till en dragbil kostar 45–50 kronor milen. Om föraren inte förväntas stjäla den förstås – vilket var en av de andra trådarna i Uppdrag gransknings timslånga program.
I efterhand påstod Schenker att trafikledararen medvetet vilselett ”åkaren”, för att bli av med denne. Oslokörningen, som utförs av tjecker, uppges i verkligheten ge 80 kronor milen.
Det som rullades upp i tv-rutan ger en unken eftersmak. Det är en bild av marknadshaveri och organiserad ansvarsflykt. Hyckleriet fullbordas när man som tittare får ta del av industriföretagens egna ihopdiktade floskler om affärsetik och moral. Formuleringar som uppenbarligen inte förpliktigar till någonting.
Vad måste göras? Vad kan facket göra? Bollen är i rullning och det är angeläget att den inte stannar. Transport driver redan krav på ett utvidgat beställaransvar. Det är inte rimligt att transportköpare och speditörer lägger ut jobb till priser som gör att lagar och regler omöjligen kan följas.
Precis som Byggnads måste Transport kräva att huvudentreprenören görs ansvarig när man skapar långa kedjor av underentreprenörer. Transport har länge argumenterat för ett socialt protokoll i EU och en svensk efterföljare till den så kallade holländska modellen.
Den svenska åkeribranschen är i djup kris. Nu behövs en bred opinion. Kanske är en kännbar politisk strejk enda möjligheten att väcka den.
