Debatt

2019 – ett år fyllt av kaos

Debatt. Varför är det så tomt på barrikaderna? undrar Örjan Wallon. Som vice ordförande i Transports Norrbottensavdelning ser han tillbaka på året som snart tar slut.

Året då blockpolitiken definitivt gick i graven. Den 21 januari, efter 129 dagar av förhandlingar mellan alla partier, hittar Stefan Löfven till slut en överenskommelse med Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna som Vänsterpartiet kan tolerera. Denna konstellation sätter sig dock med en budget i knät som Moderaterna, Kristdemokraterna och SD satt samman och röstat genom.

Att regera med en Moderat-, KD- och SD-budget, tillsammans med två partier från ”andra” flanken, har bäddat för oro och ett bristande stöd från väljarna.

Tunga arbetsmarknadsfrågor har behandlads detta år, och trots att det berör arbetare och arbetarrörelsen har känslan varit flegmatisk. Har vi det för bra? Arbetsgivarsidan verkar tycka det och vill ha fler inskränkningar i arbetsrätten och strejkrätten. Var är rörelsen? Varför är det så tomt på barrikaderna?

Transport märker av en dipp i medlemsantalet och anställer medlemsrekryterare som jobbar hårt med att få medlemmarna att för det första tillhöra rätt fack, för det andra märka vad som håller på att hända med våra välfärdspengar som strömmar ut till annat än det de var avsatta för. Medlemsantalet stabiliseras, men engagemanget uteblir. Var är rörelsen?

Olyckskorpar som sprider negativ och ofta falska fakta har gjort Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, till en av världens rikaste män.

Vad som är rätt och vad som är fel går inte att ta reda på i detta informationskaos. Har polisen rätt om våldet eller är det Ebba Busch Thor som har sina fakta rätt? En pekning med hela handen kan dölja oceaner av osäkerhet.

Befolkningen lever allt längre och vi har snart inte nog många medborgare i arbetsför ålder. Vem ska ta hand om de äldre när alla går i pension?

I regeringskansliets konferenslokaler har det säkert funderats fram och tillbaka på hur vi ska hitta en lösning på detta stundande problem. Vårt välfärdskonto, de sociala avgifter som vi avstått från att ta ut i löneförhöjningar utan betalar in till vår välfärd, svämmar över.

Det finns så mycket pengar där att våra regeringar beslutat att ta ut en allmän löneavgift. Man kan tänka att det är en liten del man tar från detta välfärdskonto, men det är den största potten. Tio procent går till våra pensioner och drygt elva procent går till allmän löneavgift.

Detta till trots ska nu pensionsåldern höjas, vi ska inte leva så länge efter vi gått i pension. Moderatledaren säger att en lastbilschaufför kan väl jobba tills hen blir 70: De sitter ju bara i sin sköna förarstol och kör. Inga protester, inga lastbilar som tippar gödsel utanför regeringskansliet. Bara tystnad.

Fler dör på jobbet än de som skjuts ihjäl i Sverige. Trots detta får Arbetsmiljöverket minskad budget med 6,4 miljoner, medan det satsas miljoner på fler poliser. Chaufförsyrket är ett av Sveriges farligaste då det gäller arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Flera tusen chaufförer saknas det tre kommande åren, ett farligt yrke och låga löner bäddar för att vi kommer att stå med ett stort underskott av chaufförer. Fler utbildningsplatser är statens lösning, och med tanke på att en chaufför bara sitter i sin sköna förarstol tycker de säkert att de kommit på en bra lösning.

Uppsökerivecka och vi drar Transports husvagn upp till Haparanda, regndroppar trillar ned så vi sitter inne i vagnen. Efter några allmänna samtal om försäkringar får vi besök av tre män med väderbitna ansikten. Snart sitter 150 års gemensamt medlemskap och berättar hur det var på den tiden då alla var med i facket. Är så glad att jag var med och fick ta del av deras minnen. Senare på kvällen har vi sektionsmöte.Två medlemmar kom och jag tänkte på ”gubbarnas” historier tidigare, på den tiden då alla var med. Man var solidarisk, man ställde upp, man gick på möten, man var engagerad i facket – inte bara medlem.

Ett år fyllt av kaos och tjorv går nu mot sitt slut och ett nytt kapitel ska skrivas. Medlemsvärvarsatsningen i Transport verkar ha slagit väl ut. Vi syns mer på arbetsplatserna och medlemstalet är stabiliserat. Vi ser med tillförsikt(ighet) på framtiden och hoppas på ett jämlikare samhälle med minskande löneklyftor och ett miljöansvar i allt vi gör.

Stå på er, annars gör någon annan det …

Med dessa ord vill vi från avdelning 26 tacka för året som varit och önska er alla ett gott nytt år!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Joakim Sandberg:
    9 december, 2019

    Bra skrivet och så sant som det just är skrivet 👍🏼

  2. Birger Wiklund:
    9 december, 2019

    Bra initiativ Örjan m.fl. fortsätt din kamp för bättre villkor.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.