Krönika

Marknaden har alltid rätt!

Davids krönika. Egentligen är det inte så konstigt. Det finns många val i livet och man tenderar förstås att välja det bästa. Bästa diskmedlet, bästa bostaden, bästa läkaren och bäst betalda jobbet. Detta är den fria marknadens enkla logik.

Hyresbostäder har exempelvis i dag en ”bruksvärdeshyra”. Varför? Det är väl bättre att marknaden släpps fri. Då kommer visserligen hyrorna att stiga till det dubbla för de flesta. Men samtidigt ökar bostadsbyggandet tills det finns så många bostäder att hyrorna börjar sjunka igen.

Detta kan ta några decennier, men det borde fungera. En del gnällspikar säger att hyresvärdarna bygger mindre då de får mer betalt ju färre bostäder det finns. Men då får folk ta ett eller två jobb till, som i USA, för att ha råd. Det tycker inte vi marknadsliberaler är så märkvärdigt!

Jobbar ja, vad är det som säger att man ska ha samma arbetsplats i evigheter? Det är en ny tid nu, där flexibilitet är prio ett. Bäst anpassningsförmåga måste premieras. Då kan inte anställningstid ha någon betydelse och lagen om anställningsskydd bör tas bort.

Äldre anställda och personer som bromsar produktionen genom sådant som fackligt arbete och skyddsarbete får kliva åt sidan. Allt för att den fria marknaden ska fungera fullt ut.

Inom landsvägstrafiken har det länge rått en positiv trend. Alliansregeringen såg till att nästan helt skrota systemet med trafikpoliser. Kontrollerna blev nära noll och det gynnade konkurrensen då utländska åkerier körde olagligt inrikes cabotage
i månader och år.

Bra för industrin, som fick varor transporterade för under dieselpriset, och bra för de utländska förarna, som fick förmånen att jobba i landet för ett par tusenlappar i månaden!

De som har mycket pengar har naturligtvis gjort något rätt. De har kanske satsat och vunnit på aktier eller har rika föräldrar som betalat deras utbildning. De har likt en flaska Yes på butikshyllan blivit utvalda av arbetsgivarna, eftersom de är mest lönsamma (och kanske också dryga).

Men dessa hindras ofta av skatter och pålagor för att andra, mindre innovativa personer ska få fri skola och sjukvård. Genom någon abrovink i början av nittonhundratalet fick de rösträtt trots högerns hårdnackade motstånd. Detta är inte helt rättvist då de ofta saknar de ekonomiska resurserna.

Skatterna måste också sänkas för de mest välbeställda. Så i höst är det jag som röstar på SD eller Alliansen! (Allt detta hade jag alltså sagt om jag varit en sann marknadsliberal!)

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Shit news

Krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Fortkörning bara en del av problemet i taxi

Debatt. I tidningen Transportarbetaren den 4 september 2018 kan man läsa att "Många yrkesförare kör för fort och värsta fartsyndarna är taxi". Vidare läser man att Folksam gjort hastighetsmätningar som visar att 73 procent av taxiförarna kör för fort. Näst sämst är renhållningsbranschen, med 71 procent. Bäst klarar sig bussförarna.

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!

Det är allvar nu, mina vänner

Ordförandeord. Den 9 september är det val och det valet handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. På riktigt. Aldrig har det varit så tydligt att valet står mellan trygghet för människor och ett samhälle med mer tillfälliga anställningar och lägre löner; ett samhälle där var och en får klara sig själv i allt större utsträckning.

Las, en avgörande fråga för mig i valet

Ledare. Det finns politiska frågor som är så viktiga att de ensamma skulle kunna avgöra var jag lägger min röst. En sådan är lagen om anställningsskydd (las).

Hur kan (S) lyfta frågan om strejkrätt i valtider?

Insändare. Vädjan till Socialdemokratiska arbetarpartiets arbetsutskott. Med stigande oro ser vi hur Socialdemokratiska arbetarepartiet förlorar i opinionsundersökningar och i sympati hos LO-folket.

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.