Krönika

Marknaden har alltid rätt!

Davids krönika. Egentligen är det inte så konstigt. Det finns många val i livet och man tenderar förstås att välja det bästa. Bästa diskmedlet, bästa bostaden, bästa läkaren och bäst betalda jobbet. Detta är den fria marknadens enkla logik.

Hyresbostäder har exempelvis i dag en ”bruksvärdeshyra”. Varför? Det är väl bättre att marknaden släpps fri. Då kommer visserligen hyrorna att stiga till det dubbla för de flesta. Men samtidigt ökar bostadsbyggandet tills det finns så många bostäder att hyrorna börjar sjunka igen.

Detta kan ta några decennier, men det borde fungera. En del gnällspikar säger att hyresvärdarna bygger mindre då de får mer betalt ju färre bostäder det finns. Men då får folk ta ett eller två jobb till, som i USA, för att ha råd. Det tycker inte vi marknadsliberaler är så märkvärdigt!

Jobbar ja, vad är det som säger att man ska ha samma arbetsplats i evigheter? Det är en ny tid nu, där flexibilitet är prio ett. Bäst anpassningsförmåga måste premieras. Då kan inte anställningstid ha någon betydelse och lagen om anställningsskydd bör tas bort.

Äldre anställda och personer som bromsar produktionen genom sådant som fackligt arbete och skyddsarbete får kliva åt sidan. Allt för att den fria marknaden ska fungera fullt ut.

Inom landsvägstrafiken har det länge rått en positiv trend. Alliansregeringen såg till att nästan helt skrota systemet med trafikpoliser. Kontrollerna blev nära noll och det gynnade konkurrensen då utländska åkerier körde olagligt inrikes cabotage
i månader och år.

Bra för industrin, som fick varor transporterade för under dieselpriset, och bra för de utländska förarna, som fick förmånen att jobba i landet för ett par tusenlappar i månaden!

De som har mycket pengar har naturligtvis gjort något rätt. De har kanske satsat och vunnit på aktier eller har rika föräldrar som betalat deras utbildning. De har likt en flaska Yes på butikshyllan blivit utvalda av arbetsgivarna, eftersom de är mest lönsamma (och kanske också dryga).

Men dessa hindras ofta av skatter och pålagor för att andra, mindre innovativa personer ska få fri skola och sjukvård. Genom någon abrovink i början av nittonhundratalet fick de rösträtt trots högerns hårdnackade motstånd. Detta är inte helt rättvist då de ofta saknar de ekonomiska resurserna.

Skatterna måste också sänkas för de mest välbeställda. Så i höst är det jag som röstar på SD eller Alliansen! (Allt detta hade jag alltså sagt om jag varit en sann marknadsliberal!)

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!