Debatt. Utlåtandet att det inte finns ny teknik som skulle kunna ersätta dagens bensin och diesellastbilar känns ytterst märkligt. Tekniken är det minsta problemet, det handlar om ambitionen och politiska beslut. Det skriver Ulf Jarnefjord, regionalt skyddsombud på Transports avdelning 3 (Göteborg), i en replik på Transports remissvar till ”Fossilfrihet på väg” (SOU 2013:84)
I stora delar av Europa kör trådbundna el-bussar på stadens gator, vilket redan fanns i många städer i Sverige under min ungdom. Både i Sverige och på flera håll i Europa förekommer storskaliga försök med ellastbilar, en enkel och billig teknik där befintligt vägnät kan användas. Sista biten när man kopplar bort sig från den trådbundna elen kan olika typer av elhybrider användas. Elen ska självklart produceras av vatten, vind, sol, våg eller annan miljövänlig källa.
Det är riktigt att det tidigare har funnit problem med biogas för tunga fordon men nu finns det mycket som pekar på att teknik och marknad börjar mogna. Nyligen har en svensk lastbilstillverkare lanserat en ny gasmotor och en annan har lanserat flera modeller med metandieselteknik både för komprimerad och flytande gas. Metandieselteknik innebär att dieselmotorn körs på 50-90% metan (naturgas eller biogas) och resten diesel. Transportarbetaren har tidigare skrivit om olika typer av lastbilsbränslen 2013-03-06. Även vätgas som bränsle har en framtida möjlighet och redan idag finns flera lokalbussar i Oslo som drivs med vätgas.
Det finns stora behov av styrmedel som styr mot fler tunga miljölastbilar på vägarna. Hittills har de flesta styrmedel på nationell nivå som gynnat förnybara drivmedel omfattat lätta fordon. Det som behövs är tydliga politiska beslut och styrmedel som leder till att visionen om en fossilfri fordonsflotta infrias. Det tragiska i denna ekvation är marknadslösningen med det billigaste priset, slår ut teknikinvesteringar, teknikutveckling, forskning och leder till social dumping. Seriösa åkerier i Sverige och andra länder får svårt att konkurrera på lika villkor och investeringar i miljövänliga fordon blir en orimlighet, vilket i sin tur leder till en negativ spiral där utveckling och investeringar riskerar att hämmas när efterfrågan är liten eller minskar. Våra gemensamma skattepengar som skulle kunna gå till investeringar i ny infrastruktur typ elvägar och järnväg, används istället till skattesänkningar så att vi kan köpa mer av det vi inte behöver och till Thailandsresor.
Dessutom går våra skattepengar till att subventionera fossila bränslen. Sverige använder dubbelt så mycket av de gemensamma tillgångarna till användandet av fossila bränslen som till den förnyelsebara energin. Totalt sett handlar det om 26 miljarder svenska kronor årligen till fossila bränslen, visar siffror från OECD. Motsvarande siffra till den förnyelsebara energin är 12,3 miljarder årligen, enligt tidningens ETC:s sammanställning av regeringens siffror. Det är särskilt egendomligt i och med att Sverige är med i Friends of Fossil Fuel Subsidy Reform, en internationell sammanslutning som vill avskaffa alla fossila subventioner.
Tekniken är inte det stora problemet utan viljan att förändra och ta ansvar för kommande generationer. Självklart måste vi ha ett ekonomiskt system som inte bara prioriterar det lägsta priset oavsett vad kostnaden är för våra gemensamma tillgångar och planetens gränser. Ett hållbart samhälle bygger inte bara på teknikförändring utan vi måste förändra vårt konsumtionsmönster och fundera över vad det är som gör oss lyckliga och skapar riktig tillfredställelse i livet.
