Debatt. Jag beundrar verkligen mina kamrater som engagerar sig i Socialdemokraterna och som försöker få till förändringar. Att Reformisterna växt och nu är S största partiförening och att fackligt aktiva kamrater finns på partiets listor ger hopp. Men uppförsbacken är ändå för lång för mig och den tycks bli allt längre.
För att jag ska överväga en röst på Socialdemokraterna krävs en rejäl vänstergir. Här kommer min kravlista. Om den uppfylls lovar jag att byta partitillhörighet och äta upp min gubbkeps.
1. Klassfrågan behöver åter identifieras som central.
Ojämlikheten i det här landet skenar. Kapital centreras till några få och därför måste en skattepolitik som utjämnar klyftorna införas.
Att damma av devisen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är nödvändigt. Lägg förslag på allmän arbetstidsförkortning genom lagstiftning.
2. Återgå till en human och klok invandringspolitik.
Att Socialdemokraterna tagit till sig samma världsbild som SD och regeringen kring vad som är orsaken till att så mycket i samhället går åt helvete, är djup oroväckande.
Att beskylla dem med minst makt och inflytande för samhällsutvecklingen (läs invandrare och flyktingar), är helt befängt. S måste erkänna att det är konsekvenserna av den politik som förts i mer än 40 år som är orsaken.
3. Återgå till en kriminalpolitik som baseras på evidens och forskning, inte hämndbegär och populism.
Hårdare straff och att sätta barn i fängelse är inte lösningen för att få bukt med kriminaliteten.
Däremot behövs ett långsiktigt förebyggande arbete där myndigheter samverkar tillsammans med civilsamhället.
4. Välj sida och välj rätt sida!
Signalerna jag har sett så här långt när det gäller framtida regeringsbildning är inte uppmuntrande.
S måste exkludera hela regeringsunderlaget enligt mig och söka sig till ett vänsteralternativ som kan stärka skyddsnätet för landets medborgare och som genom en expansiv politik kan förbättra infrastruktur, grön omställning, välfärd och skola och därmed minska arbetslöshet och utanförskap.
Tyvärr tror jag inte att jag någonsin får anledning att äta upp min gubbkeps.
