Vi lever kanske i den yttersta tiden

Krönika. En skeppssättning. Mälarens största ö, Selaön, är full av fornminnen. Och här högt liggande i det släpande höstljuset fäller stenarna långa sneda skuggor över det betade gula gräset. Skeppet tycks stäva rätt ut mot himlen, och kanske var det också meningen.

Gravarna, många infallna och kanske plundrade, ligger tätt här. De vidsträckta fält som brer ut sig långt nedanför gravfältet låg förmodligen under vatten när skeppet restes. Man rörde sig i båt. Man lade sina hövdingar och sina kära högt, för att undkomma vattnet. För att de skulle få vila i frid. Landhöjningen har sedan dess långsamt men säkert givit oss mer mark att bruka, givit plats för allt större stadsbildningar. Allt fler golfbanor. Miljonprogramsförstäder. Rosenbad. Turning Torso.

När man står där bland de 48 stenarna i skeppssättningen Åsa på Sela ön i Mälaren är det svårt att inte tänka på vatten. Trots att ön är så stor här att man inte ser något vattenglitter åt något håll. Bara fält och fält, några träd, och ännu flera fält. Det är i tankarna som vattnet kommer. Vilka enorma dimensioner det handlar om, det finns inga måttsatser att använda sig av. Det är världar av vatten som behövts för att fylla dessa områden. För att göra dessa landområden till havs- eller sjöbotten.

Man tänker på vatten, de vatten som krupit undan. Och man tänker på tid, all tid som förrunnit och som skänkt så många generationer liv. Plågsamma liv. Korta liv. Storslagna liv. Tjänande liv. Lycka. Välgång. Smärta. Längtan. Att avvara är svårt. Att avstå, som poeten Gunnar Ekelöf säger, att avstå. Det svåraste av allt.

Stenarnas skeppsform stävar ut mot tomrummet, som om det kunde segla i lufttomt rum. Vi lever kanske i den yttersta tiden. Det sägs att vattnen har börjat höjas igen. Att glaciärer smälter med en hastighet större är vi trott vara möjligt. Det ryktas att Hollands kuststäder kämpar med befästningarna, bygger högre vallar. Att öriken med hela kulturer i Stilla havet försvinner. Att hela länder kommer att sjunka under vår livstid.

Att avstå. Hur svårt är det? Oändligt svårt. Flygresorna till värmen. Till trendiga haket i London. Shoppingen i Barcelona. Den där mysiga, nästan privata stranden i Greklands övärld. Bilens frihetsrus. Vanans makt. Det praktiska. Den billiga och snabba energin, kolen, oljan. Syndaflod över hela vår jord. Det är någonting episkt över denna fantasi. Något bibliskt. Snart kommer väl Moses brakande med stentavlorna, också. Heliga buskar slår ut i eld i de öknar som också behagar bre ut sig. Guldkalven har vi ju dansat kring länge.

Det sägs att allt upprepar sig. Det är en kuslig tanke. På kort sikt. På lång sikt. Så mycket djävligt har hänt oss människor. Så mycket djävulskt har vi skapat och så mycket ont har vi gjort mot varandra. Men varje dag sker också under. Hjälpande händer sträcks mot människor på flykt. Det ges av ett överflöd men en del skänker också sin sista slant. Inför vattenmassor, öken och krig är faktiskt alla utsatta. För eller senare. Någonstans, står du där och möter mänsklighet och förståelse. Eller inte.

Vanans makt. Oron. Det praktiska. Det opraktiska är det enda praktiska i längden, för att åter tala med Gunnar Ekelöfs ord. Det opraktiska som lägger bekvämlighet och rädsla åt sidan. Det opraktiska som kanske är kärlek.

I skeppssättningen växer det tre svampar. Tre stora exemplar av stolt fjällskivling. Tack jord, så länge du finns, för de gåvor du i din outgrundliga generositet skänker oss.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Chefer jag minns

Arbetsliv. Vad är en bra chef? Eller snarare, hur är en bra chef? Personer i chefsposition är naturligtvis bara vanliga människor, som dock av någon anledning fått en lite speciell roll i livet.

Berättelsen om Willi Betz

Fiffel & båg. Det har skrivits mycket om tyska Willi Betz, lönedumpningens fader, och hans åkeri i tidiga 2000-talet. Från början var det ett litet tankbilsåkeri som körde vin (!) från Italien till Tyskland. Men när Berlinmuren föll 1989 öppnades portarna för privat ägande i de forna sovjetstaterna.

Att marschera i takt eller inte

Kanon. Så var den här till slut, vår omtalade kulturkanon. En reporter från TV 4 kom fram till mig där jag satt och fikade på Liljeholmstorget och stack en mikrofon under näsan. ”Vad tycker du om kulturkanon?” undrade hon.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Måste varje glåpord bli ett rättsfall?

Rätt & orätt. Jag har blivit kallad mycket under de många år jag har jobbat som väktare, ordningsvakt och skyddsvakt. ”Fitta”, ”hora”, ”stasivakt”… ja, listan kan göras lång men det har också gjort att jag har … härdats? Blivit avtrubbad? Tål mer än gemene man?

På ny adress

Flytt-tankar. Jag försöker säga hejdå till den gamla lägenheten. Det låter kanske enkelt, men hur lämnar man egentligen platsen där ens liv vecklat ut sig, dag för dag, år efter år?

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.

Du förtjänar respekt och uppskattning

Ordförandeord. Vi är inne i mörkare tider med kortare dagsljus och minst sagt varierande väglag. Alla ni medlemmar som arbetar och rör er ute på vägarna oavsett årstid och väglag – var rädda om er.

GDPR skyddar inte de anställda

Insändare. Det finns otaliga tekniska system med förmåga att hålla koll på de anställda som övervakar vad de gör eller inte gör under sin arbetstid. I våra branscher använder man sig ofta av kameror, gps och skannrar som registrerar vad de anställda gör.

Är allt frid och fröjd i åkeribranschen?

Debatt. Under årtionden har vi i Transport kämpat mot lönedumpning, mot oseriösa aktörer som slår undan fötterna på åkerier med kollektivavtal. Med facklig-politisk samverkan, och med stor hjälp av våra dåvarande socialdemokratiska EU-parlamentariker, drevs det så kallade mobilitetspaketet igenom.

Säkerheten ökar, men arbetsmiljön glöms bort

Debatt. Säkerhetsläget i Sverige och världen är oroligt. Cyberattacker sker dagligen, skyddsobjekt fotograferas trots förbud och spionage från utländska makter pågår. Detta skapar fler uppdrag och arbetstillfällen för bevakningsbranschen. Företagen ser ökade intäkter – men risken är att arbetsmiljön glöms bort när nya uppdrag snabbt ska bemannas.

Vevradio och stormkök

Krisberedskap. Det är viktigt att vara förberedd i händelse av kris. Råd som dubbla sim-kort och två olika betalkort är lättare att ta till sig än att stapla frystorkad mat och vatten med hundraårig hållbarhet.

Arbetsgivare, bered er på en match

Ordförandeord. Avtalsrörelsen är i princip klar för denna gång. Avtal har tecknats för alla Transports yrkesgrupper. Vissa har löst sig lättare än andra och på en del avtalsområden har vi tvingats varsla om konflikt för att nå fram.

Hur tänker ni politiker göra arbetslivet säkrare?

Insändare. Om knappt ett år är det allmänna val i Sverige. Bland annat till riksdagen där den lagstiftande makten utövas. Riksdagen utser regering som utövar den verkställande makten. I dessa delar av makten i vår stat ingår att se till så skyddslagstiftning som den samlade arbetsmiljölagstiftningen omsätts i verklighet.