Krönika. I mitt varierande och innehållsrika arbetsliv (nåja) har jag bland mycket annat kört gods från länder utanför EU. Dels från Norge och Schweiz men också sjöcontainers som kommit till svenska hamnar från världens alla hörn. Många gånger har det förvånat mig hur ställda speditörerna blir när de får ett transportdokument i handen. ”Oj vad är det här för papper? E-U D-O-K-U-M-E-N-T”, stavar de. ”Ah, detta måste ha med intullningen att göra!” Konstaterar de sedan trots att just detta rimligen måste vara deras jobb.
Ofta vidtar en omfattande procedur där man får vänta i timmar då det konstateras att fakturor/stämplar/något avsändarintyg fattas. Och där de, efter att ha kliat sig i huvudet god en stund, måste gå runt och rådfråga kollegorna.
När allt är sedan är klart hos speditören är det bara att gå och ställa sig i tullkön…
Det märkliga är att för en del speditörer och tullare går det hur geschwinnt som helst. En stämpel här, en stämpel där och sedan är det: ”Gute fahrt!” Bara att åka!
Att branschen är ologisk och dysfunktionell med väntetider för att klarera gods, hitta en ledig lastlucka och så vidare, är väl knappast någon nyhet. Inte heller att billig arbetskraft från öst gör att fordonen kan stå och vänta på gods i dagar och veckor utan att det kostar transportköparna något.
Men nu är dessa fakta även vetenskapligt bevisade. Chalmersforskaren Henrik Sternberg har skrivit en doktorsavhandling som bland annat refereras i LO-Tidningen där han säger.
”Åkeribranschen har ökat sin produktivitet med 30 procent under de senaste 30 till 40 åren. Industrin har ökat sin produktivitet med flera hundra procent.”
Och han menar att transporterna är en relativt liten del av en varas pris.
Sedan nämner han att 20 av de 80 anställda på ett belgiskt logistikkontor enbart arbetar med att reda ut problem som förorsakats av inkompetenta (och alltför billiga?) transportörer.
Visserligen behöver man inte vara raketforskare för att komma på de här sakerna men det känns ändå skönt, om än lite sorgligt, att de bekräftas på det här sättet.
Det lär heller inte vara så att varorna blivit billigare i affärerna, trots lågpristransporterna. I stället är det transportförmedlarna som skär emellan, ibland i upp till fem eller sex led.
Helt klart är att det är tufft för seriösa åkare just nu. Och man kan undra om inte de ansvariga på speditionsföretagen har barn på dagis, eller kan blir sjuka och gamla, eftersom de är så förtjusta i åkeriföretag där de anställda inte betalar någon skatt här.
Men en sak har i alla fall fungerat hittills. Vintern har varit mild och halkfri och vägarna är ännu inte igenkorkade av lågavlönade chaufförer från låglänta länder där man varken har snö eller backar. Så vi har i alla fall haft tur med vädret!
