Krönika. Det är snart ett år sedan som polisen införde ett förbud mot väskor på evenemang som kräver polistillstånd eller som måste anmälas till polisen. För bevakningsbranschen har det inneburit ”klirr i kassan”.
Jag har till exempel jobbat extra på ett objekt där min enda uppgift var att neka besökare inträde om de hade med sig ”stora väskor”. Där fick jag förklarat att ”stora väskor” var resväskor. En vandringsryggsäck på 70 liter gick således bra (ja, jag frågade specifikt när en besökare kom in med just en sådan).
Utifrån ett bevakningsbranschperspektiv är väskförbudet skitbra. Fler uppdrag och mer pengar för såväl arbetsgivare som arbetstagare men som privatperson med viss kunskap om säkerhet (förutom 20 år i branschen har jag också pluggat riskhantering i samhället) är väskförbudet något av en gåta för mig.
Tidigare i år var jag på en konsert som ägde rum i en stor nöjespark och där rådde väskförbudet endast i anslutning till scenen, i resten av parken var det fritt fram att bära med sig väska oavsett storlek eller kontroll av väska.
På de evenemang, där det råder totalt väskförbud, har jag (och många med mig) löst avsaknaden av väska med kläder som har många fickor. Någon skyddsvisitation äger nämligen inte rum och få evenemang har så kallade säkerhetsbågar.
Jag vet att jag skiter i det blå skåpet nu men väskförbudet fungerar inte i praktiken. Förvisso kan det göra svårare för individer att smuggla in farliga föremål på offentliga platser och vidare kan det ha en avskräckande effekt, men vi vet också att missgärningsmän kan vara oerhört kreativa. Vill en eller fler personer genomföra ett dåd, kommer den/de hitta andra sätt än att stoppa en väska full med vapen eller andra farliga föremål.
Ja, väskförbud kan bidra till ökad säkerhet på vissa platser och vid vissa tillfällen men förbudet, som det ser ut i dag, skapar andra problem och utmaningar. Därför krävs det en balanserad och flexibel strategi som tar hänsyn till såväl säkerhetsbehov som individens rättigheter och bekvämlighet.
