Vem räddar dig ur hamnkranen?

Hur gör man om en hamnarbetare drabbas av stroke 50–60 meter upp i hamnkranen? I dag har ingen av Sveriges hamnar någon riktig beredskap för att rädda svårt sjuka eller skadade arbetare från så hög höjd. Det visar en enkät gjord av Transports regionala skyddsombud.

– En incident med en kranförare, som var på väg att drabbas av stroke, blev som en väckarklocka för ett och ett halvt år sedan. Mannen lyckades ta sig ner själv och ”tuppade av” nere på marken. Men vad hade hänt om han fått en stroke uppe i hamnkranen? Hur skulle man fått ner honom? Händelsen drog i gång tankarna, säger regionala skyddsombudet Anette Vilhelmsson.

Hon arbetar på Transports hamnavdelning 1 och tog fram enkäten tillsammans med kollegorna Roger Jönsson och Per-Arne Persson. Syftet var att få en bild av läget och svaren från de sammanlagt 31 hamnarna var inte upplyftande, konstaterar ombuden.

– Knappast någon har tänkt i de här banorna tidigare, men lyckligtvis har ingen allvarlig olycka inträffat vid kranarbete. Än, säger Per-Arne Persson.

Roger Jönsson fyller på:

– I dagsläget vet egentligen ingen vad vi ska göra i den situationen eller hur vi ska utföra räddningsarbetet. Det är allvarligt.

Jönsson talar om betydelsen av att skapa arbetsgrupper med både fack och arbetsgivare och utföra riskbedömningar för att förutse möjliga olyckor.

– Vi hoppas också att resultaten av enkäten ska leda till att hamnarna inleder ett bättre samarbete med räddningstjänsten på respektive ort.

Andra åtgärder är inköp och uppdatering av fallskydds- och räddningsutrustning, liksom fortlöpande utbildning och övningar med personalen, förklarar Roger Jönsson.

– Vi måste helt enkelt veta hur vi ska få ner kranförare från 50–60 meters höjd ifall olyckan är framme. Förhoppningsvis blir enkäten ett startskott för arbetsgivarna, annars är det vår uppgift att skjuta på i rätt riktning. Det var förvånande att den här frågan inte väckts tidigare.

Transports avdelning 1 verkar i Norrland och Mellansverige medan avdelning 2 bevakar Syd- och Västsverige.

– Vi gör återkommande besök i de olika hamnarna och på några håll har ledningen nu börjat kontakta företag som säljer fallskyddsutrustning och se över livräddningen. Bollen är i rullning, säger Anette Vilhelmsson.

Alla hamnar ser olika ut, därför är det svårt att hitta en ”standardmodell” som passar alla. På vissa håll kan evakuering ske från en större till en mindre kran med hjälp av en räddningskorg. Men det är knivigare om en olycka inträffar i den högsta kranen, dit räddningstjänsten sällan når, förklarar hon.

Anette Vilhelmsson påpekar att undsättning från trånga lastrum och gångar kan vara nog så besvärligt. Hon minns med fasa olyckan i Oxelösunds hamn, då en hamnarbetare fick ena benet avklippt under knät, av en plåt som började svänga.

Just svängningarna vid räddning med kran kan ställa till problem, inte minst när det blåser.

Varför samarbetet med räddningstjänsten inte fungerar bättre kan Anette Vilhelmsson bara spekulera i. Kanske har de fullt upp med annat.

Regionala skyddsombudet Per-Arne Persson föreslår att hamn- och byggsektorn ska hjälpas åt med lösningar på problemet.

– Byggnadsarbetare jobbar ju i ännu högre kranar och jag vet att byggsektorn börjat titta på frågan.

Persson påminner även om tidsaspekten. Är någon allvarligt sjuk eller skadad kan det handla om minuter. Dessutom är det viktigt att räddningsutrustningen är så enkel som möjligt att ta på sig och använda.

Att de tillfrågade hamnarna begränsade sig till 31 beror på att roro, roll-on-roll-off-trafiken, inte togs med. Där krävs inget kranarbete. Samtliga tillfrågade svarade på enkäten.

– Arbetsgivarna var väldigt positiva, upplever Per-Arne Persson.

Hamnarna i Västerås och Oxelösund hör till dem som börjat ta tag i frågan. Chefen för teknik och underhåll i Oxelösunds hamn, Jens Jacobsen, säger att man där påbörjade arbetet före enkäten. Säkerhetsfrågan väcktes av det lokala skyddsombudet, i samband med att en ny bulkkran köptes in. Kranens högsta arbetspunkt är 60 meter över marken medan räddningstjänsten inte når högre än 32 meter.

– Vi funderade först på hur vi skulle kunna undsätta vår personal som jobbar med underhållsarbete och pratade med räddningstjänsten i regionen.

Oxelösunds hamn har nu köpt in ny säkerhetsutrustning.

Före årsskiftet kommer en utbildning att hållas i hamnen i samarbete med TYA (se fotnoten), berättar huvudskyddsombudet Roger Dahlström.

– Det blir en heldag med både teori och praktik. Vi kommer att få testa att använda selarna och lära oss vilken utrustning som ska användas vid rätt tillfälle.

Tanken är att alla ska få grundutbildning och att en mindre grupp därutöver ska undervisas i de mer avancerade momenten, som att fira ner en arbetskamrat.

– Vi ska tillsätta en räddningsgrupp på fem, tio personer och själva utbilda nyanställda. Meningen är att någon ur gruppen ska vara på plats vid alla skift, säger Dahlström.

– När vi började titta på det här insåg vi hur idiotiskt vi haft det. Folk springer på containrar och jobbar med underhållsarbete utan fallskydd. Nu har vi skapat en ny rutin. Alla som jobbar med underhåll ska använda personligt fallskydd vid arbete över två meters höjd.

Jobbarkompisarna knorrar när de tvingas gå och hämta selen och tycker att det tar onödig tid. Men det kommer nog att ändra sig efter att de gått kursen, siar Roger Dahlström.

Daniel Börjesson är huvudskyddsombud på APM Terminals i Göteborgs hamn. Han ser stora brister i säkerheten och har tagit upp frågan med ledningen, men tycker att han hittills fått dåligt gehör.

Bolagets säkerhetsansvarige, Bengt Cederman, bedömer inte att problemet med livräddning är så stort för kranförarna, jämfört med underhållsarbetarna. De senare är rutinerade och räddningstjänsten klarar dessutom av evakueringar upp till 100 meters höjd. Nedfirningar av personer är heller inte alltid det bästa, anför han.

– Men vi har vänt oss till räddningstjänsten och bett om en övning i maj. Kranförare arbetar bara i hytten i max en och en halv timme, sedan byts de av. Sannolikheten för att något skulle hända under den tiden är inte så stor, menar Bengt Cederman.

Fotnot. TYA är ett samarbetsorgan
mellan arbetsgivare och fack inom transportsektorn som anordnar kurser, utbildningar, och stöder forskning. Läs mer på www.tya.se.