Debatt. Arbetarrörelsens två grenar, den fackliga och politiska, har problem med att få människor engagerade. Utan engagemang stannar rörelsen upp och dör så småningom.
Redan för 50 år sedan fanns förslag om att minska mötesverksamheten eftersom medlemmarna inte kom till fackmötena. Men om vi inte har några möten, hur ska vi kunna engagera medlemmarna? Den avgörande frågan är att göra mötet intressant, att medlemmen ser fram emot nästa möte och får möjlighet att påverka framtiden.
Jag hade förmånen att vara gäst på senaste Transport-kongressen och funderade över varför inte debattlustan var högre. Förr i tiden debatterades varje motion och kongressen fick ofta använda kvällar och nätter för att hinna med hela dagordningen. Kongressen var ett levande organ som sjöd av engagemang och debattlust därför att medlemmarna upplevde att de hade möjlighet att påverka framtiden.
Numera inled debatten med att styrelsens föredragande slentrianmässigt säger sex ord ”Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag”. Det inbjuder inte till debatt eller diskussion. Styrelsens förslag är nertecknat fem, sex månader före kongressen, och det kan finnas anledning att kommentera motivet till förslaget eller om något hänt under tiden som förflutit. Då inbjuder man till engagemang från deltagarna.
Det vilar ett stort ansvar på förbundets ledning att bidra till en levande debatt. En rörelse ska röra sig med ständig förändring liksom i arbetslivet.
I dagarna har Socialdemokraterna sin ordinarie kongress. Nu har man gått ett steg längre och ska inte behandla motioner från medlemmarna. Hur f-n ska man engagera medlemmar och väljare när de inte får påverka partiets framtid?
En kongress utan motioner är som en semla utan grädde.
