Krönika. Inom loppet av tjugo år har Sverige gått från att ha en gemensam skola för alla till ett av de mest extremliberala skolsystemen i världen. Utvecklingen har inte bara gått snabbt: den har skett utan några större diskussioner och utvärderingar. Utvecklingen i den svenska skolan är ett exempel på hur den svenska konsensusandan och konflikträdslan kan bli ett demokratiskt problem.
Den gemensamma skolan som infördes 1962 hade som mål att även barn från arbetarklassen skulle garanteras en bra undervisning och möjlighet att studera vidare. Reformen ansågs också som en viktig del i byggandet av välfärdsstaten.
Men de politiska vindarna vände och under 1980-talet tryckte en allt större medelklass på för ökad valfrihet. Förändringarna kom i snabb takt:
Första steget var när den svenska skollagen 1989 tillät elever att välja vilken skola de ville gå i. Nästa steg mot decentraliseringen var när kommunerna 1991 tog över det direkta ansvaret för lärare och undervisning från staten.
En annan viktig förändring på vägen mot valfrihetsskolan var ”skolpengen” 1993.
I mitten av 1990-talet gick cirka 1,5 procent av Sveriges elever i en fristående skola. Nu går fler än var tionde elev i grundskolan i en friskola. På gymnasiet är andelen högre, ungefär var fjärde elev studerar viden fristående gymnasieskola.
Varken USA eller något annat nordiskt land tillåter privata företag att ta ut vinst från skattefinansierade skolor. Konservativa partiet Tories övervägde att införa det svenska systemet i Storbritannien inför förra valet, men backade till slut.
– Vi har ett extremt system i en internationell jämförelse. Vad jag känner till finns bara något liknande i Chile, säger, Jan-Eric Gustafsson, professor vid Göteborgs universitet, till Aftonbladet.
– Vi gick från världens mest centraliserade till världens mest decentraliserade skola utan några utvärderingar eller vidare diskussioner. Förändringen skedde väldigt snabbt.
Men resultaten av systemskiftet är i dag konkreta:
Sedan valfrihetsskolan infördes har skolresultaten försämrats och segregationen ökat mellan barn till lågutbildade föräldrar med sämre ekonomi och barn till välutbildade och ekonomiskt trygga föräldrar. Ett annat problem är att de politiker som är eller var med och fattade besluten hamnar på ledande poster i skolbolagen.
Förändringen av den svenska skolan är ett exempel på vad som kan hända när man tar politiska beslut i expressfart med ideologiska skygglappar, utan större diskussion eller uppföljning.
Det borde mana till eftertanke när vi nu ska diskutera andra viktiga samhällsfrågor, som till exempel vård, omsorg, invandring och trygghetssystem.
