Krönika

Varför säger färre och färre ifrån?

Krönika. Min mamma hade civilkurage och jag har ärvt min beskärda del av det. När jag läser om det som hände i Skärholmen, där en man visade civilkurage och blev skjuten till döds, tänker jag på en händelse som jag var med om i Farsta förra året.

Jag kom cyklande på cykelbanan och ett gäng ungdomar blockerade min framfart. Jag använde ringklockan men de flyttade inte på sig varvid jag använde rösten. Jag var inte otrevlig, men när de fortfarande inte flyttade på sig höjde jag rösten. Till slut kom jag förbi dem men då var det specifikt en person i gänget som spottade och slog efter cykeln samtidigt som han och de andra skrek okvädingsord efter mig.

En kort sekund tänkte jag att jag skiter i det här. Jag ville ju bara hem, men jag valde att stanna cykeln och säga till dem att det inte var okej. Bara att jag stannade fick några av dem att tystna av ren förvåning. Ledaren i gänget tystnade naturligtvis inte. Han blev snarare mer hotfull och jag valde därför att cykla därifrån.

Vi blir färre och färre som säger ifrån, vi blir färre och färre som agerar för det som är rätt och riktigt. Varför har det blivit så? Varför känns det som att fler och fler väljer att vara tysta eller titta bort?

Civilkurage innebär att stå upp för ens övertygelse och handla för att förhindra orättvisor. Det är avgörande för att främja rättvisa och social förändring.

Tänk bara på Rosa Parks när hon vägrade ge upp sin plats på bussen. Det exemplet visar hur enskilda handlingar av civilkurage kan utlösa omfattande förändringar.

Det finns så många bra exempel på när civilkurage kan förändra ett samhälle till det bättre, dock är det viktigt att erkänna de risker som är förknippade med civilkurage. Att agera mot orättvisor eller fara kan vara riskfyllt; social utstötning, rättsliga konsekvenser och fysisk skada. Många som har visat civilkurage har fått betala ett högt pris för sina handlingar.

Trots alla risker och svårigheter vill jag ändå slå ett slag för civilkurage och avsluta denna krönika med ett citat av Rosa Parks: ”Stand for something or you will fall for anything. Today’s mighty oak is yesterday’s nut that held its ground.”

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Davids krönika. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

Alexandras krönika. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

Ingen liten skitsak

Davids krönika. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.