Krönika. Nu har Tidöregeringen beslutat att försämra högkostnadsskyddet och mattan dras undan för dem som redan balanserar på ekonomins slaka lina.
Från och med 1 juli 2025 höjs taket i högkostnadsskyddet från 2 900 till 3 800 kronor. Det innebär att jag och hundratusentals andra ska betala 900 kronor mer per år för våra mediciner. För dem som redan räknar varje krona, som kanske tvingas välja mellan mat och medicin, är det inte bara en siffra – det är en verklig, konkret oro som kryper in under huden.
Det är inte bara taket som höjs. I det första trappsteget ska vi nu betala 75 procent av läkemedelskostnaden, i stället för tidigare 50 procent. Redan innan frikortet slår in måste vi alltså lägga ut mer ur egen ficka. Patientorganisationer, pensionärsförbund och läkarkåren varnar alla för samma sak: när medicinerna blir för dyra väljer människor bort dem.
Tidöregeringen säger att förändringen är nödvändig för att säkra systemets långsiktiga finansiering – men när den som är sjuk tvingas avstå från behandling, när kroniska tillstånd förvärras, när fler hamnar på akuten för att de inte haft råd med sin medicin, då drabbas inte bara individen utan hela samhället. Priset är mänskligt lidande och ökade vårdkostnader.
Statens kostnad för högkostnadsskyddet för läkemedel uppgår till cirka 6,1 miljarder kronor för 2025. Det är mycket pengar, men rutavdraget kostade staten cirka 7,5 miljarder kronor 2022. Gissa vilka som nyttjar rut? Det är hushåll med hög inkomst som står för en oproportionerligt stor del av avdragen.
Nästa år är det val till riksdagen. Jag vill att alla röstberättigade arbetare i Sverige ska veta att de borgerliga partierna är till för höginkomsttagare. Tidöpartierna kommer aldrig, aldrig, aldrig att vara på arbetarnas sida. Högern driver igenom skattesänkningar som gynnar de rikaste, prioriterar företagsägare och kapital framför vanliga löntagare och finansierar dessa skattesänkningar genom försämringar i välfärd och trygghetssystem.
Det är nu vi måste resa oss, stå enade och visa att vi inte accepterar ett samhälle där de svagaste får betala priset för de starkastes förmåner. Välfärd ska inte vara en lyxvara – det är en rättighet värd att försvara.
