Vågar vi bry oss?

Krönika. Supervalåret i Europa, liksom valet i Sverige 2018, kommer att handla om invandring och integration. Särskilt i Sverige där en procent av alla med invandrarbakgrund är kriminella mot en halv procent av befolkningen i övrigt, enligt SVT:s Veckans brott.

Frågor väcks, både om vad polisen egentligen sysslar med och varför en del nytillkomna inte kan anpassa sig.

SD, med sin samarbetspartner Moderaterna, har förstås sin lösning: minimera invandringen och se till att de som är här får det så jävligt att de reser hem till sina ursprungsländer. Men så enkelt är det inte.

Att komma ny till ett land är ingen lek och det är lätt att hamna snett, också för den andra generationen invandrare. En snodd moppe i tonåren renderar en prick i straffregistret och sen är det kört med både bostad, jobb och körkort. Och vad gör man då? Jo, kompisarna har en idé: råna det lokala närlivsbutiken!

Historiskt sett har alltid de som kom hit senast varit de mest kriminella. Först finnarna, sedan jugoslaverna och nu är det många från arabvärlden. Förmodligen för att de helt enkelt är fattigast och därför känner sig mest utanför samhället.

Så folk från vissa andra kulturer är inte speciellt onda, bara okunniga om hur man klarar sig bäst i det nya landet. Samtidigt är säkert en grupp, precis som bland infödda svenskar, notoriskt kriminella och dem behöver man förstås komma åt.

Men hur skilja ut dem? Via religionen går inte. Jag har många muslimska vänner och hela arbetslivet kryllar av folk med olika religioner. Jag har aldrig märkt att de har några speciellt dåliga egenskaper varken på jobbet eller privat.

Många som vill vara politiskt korrekta menar att invandringen inte kostar något. Det gör den och det är när man inte betalar priset som problemen uppstår. Stora satsningar borde gjorts: på ”förstelärare” i invandrarförorterna eller på att bussa skolbarnen till mindre segregerade skolor.

Fritidsgårdar skulle ha öppnats, idrottsföreningar stöttats och fler socialassistenter anställts. I svenskkurserna borde det ingå utbildningar om kvinnors rättigheter och hyresregleringen bli starkare så att även invandrare har råd att bo inne i städerna.

Frågan blir till slut om vi har kapacitet att göra två saker samtidigt: ta hand om, hjälpa och stötta de som vill vara här i landet på samma villkor som oss infödda. Och att straffa och utvisa de terrorister och kriminella som kommer hit.

Vågar politikerna satsa på de fattiga i förorterna och skulle vi i så fall rösta på dem? Vilka vågar bry sig? Vågar vi?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för Socialdemokraterna men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.