Vad hände på vägen?

Ledare. För en månad sedan hoppade Lars Lindgren av som förbundsordförande i Transport, efter en serie artiklar i Aftonbladet. Kort efter meddelade Lindgren överraskande att han var beredd att kandidera igen – när en ny ordförande ska väljas på kongressen i juni. Reaktionerna på utspelet blev blandade. Bisarrt, sa Markus Pettersson, tillförordnad ordförande, i en kommentar.

Hur som helst är det enligt uppgift åtta av förbundets 25 avdelningar som nu valt att nominera Lars Lindgren som ny ordförande. De flesta har angivit alternativa namn – om Lindgren inte är valbar eller om han trots allt väljer att kliva åt sidan.

Enligt uppgifter till Transportarbetaren har Markus Pettersson fått ungefär lika många nomineringar till ordförandeposten, och de är de två namnen som uppges ligga i topp.

Jag gissar att de flesta av förbundets medlemmar inte grubblar sig sömnlösa över vem eller vilka som styr förbundet i framtiden. Men bland anställda och fackliga förtroendemän är det en brännande fråga.

Hur den än blir står den nya ledningen och den nya förbundsstyrelsen inför en rad problem som måste lösas. Under ganska lång tid har det pågått en maktstrid i förbundet som skapat djupa förtroendeklyftor. De måste repareras.

Det är också uppenbart att någon eller några läckt känsliga uppgifter och interna dokument till medierna. Den tillförordnade ledningen använder nu ord som öppenhet och transparens. Det är bra ledord för en demokratisk organisation. Men läckorna har de facto skapat förstämning och en känsla av att ingen vet vem man kan lita på.

Under den gångna kongressperioden har förbundets särskilda fackliga organiseringsarbete blivit en tvistefråga. När satsningen drogs i gång 2011 var förväntningarna stora, liksom gensvaret både internt i förbundet och i den fackliga omvärlden. Vad hände på vägen? Hur uppstod motsättningar kring något som alla hade så stora förväntningar på?

Om fem veckor börjar kongressen.  I likhet med andra medier hade vi gärna presenterat och tagit pulsen på de olika kandidater som är beredda att ta på sig de tunga förtroendeuppdragen.

I skrivande stund (den 19 april) har valberedningen inte presenterat några namn. Bara en utgåva av papperstidningen Transportarbetaren återstår innan kongressen börjar. Vi kommer därför att öppna för en debatt på vår hemsida där de som kandiderar får möjlighet att under våren debattera och ge sin syn på Transports framtid.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vill S ha min röst krävs en rejäl gir åt vänster

Debatt. Jag beundrar verkligen mina kamrater som engagerar sig i Socialdemokraterna och som försöker få till förändringar. Att Reformisterna växt och nu är S största partiförening och att fackligt aktiva kamrater finns på partiets listor ger hopp. Men uppförsbacken är ändå för lång för mig och den tycks bli allt längre.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.