Utslagna tänder blev droppen
Slambilschauffören Fredrik Eriksson slet varje dag med tunga och trasiga lock till avloppsbrunnar. En olycka blev droppen. Nu har han designat ett eget lock i plast och fått sin arbetsgivare Sita att tända på idén.
Fredrik Eriksson trivs med sitt jobb. Och det är lätt att förstå varför när vi åker runt i Karlstads grönskande omgivningar. Han får vara utomhus mycket och lägga upp sin arbetsdag som det passar. Men det finns också problem. Att dra slang och lyfta brunnslock är ofta ett tungt och ibland riskfyllt arbete. Redan efter några år i arbetet hade Fredrik börjat tröttna på slitet.
– Men jag körde på ändå. Man är för snäll helt enkelt.
Fredrik kör in slambilen på en smal väg strax utanför Karlstad. Här ligger två fastigheter som tillhör kommunen och som båda har avloppsbrunnar med undermåliga lock. För att komma fram vadar vi genom högt gräs vid sidan av huset. Här, längst ut på tomten, ligger det ena husets brunn. Locket är två decimeter tjockt och över en meter i diameter, gjort av massiv betong. Med hjälp av ett spett är tanken att Fredrik och de andra chaufförerna ska baxa locket åt sidan för att få ner slangen.
Vid nästa hus är problemet ett annat. Betonglocket är visserligen inte stort, men helt förstört av väder och vind. Vore det inte för armeringen skulle det redan ha trillat ner i bitar i brunnen.
Det var just ett trasigt lock som fick Fredrik att engagera sig i arbetsmiljöproblemen. En dag skulle han lyfta tillbaka ett ovanligt tunt betonglock över en brunn efter avslutad tömning. När han stod med det stora locket i händerna, över brunnen, gick det plötsligt mitt itu. För att delarna inte skulle ramla ner i brunnen höll han fast så gott han kunde. Men i stället drogs han själv med av tyngden och ramlade huvudstupa mot brunnskanten.
– Om jag stått lite annorlunda hade jag ramlat ner i brunnen. Nu slog jag ut tre tänder mot brunnskanten i stället.
Olyckan blev droppen som fick bägaren att rinna över. Fredrik är skyddsombud och kände att det var dags att någon tog tag i frågan med de otympliga locken. Allt för många fastighetsägare höll fast vid sina gamla betonglock, trots att de inte uppfyllde Arbetsmiljöverkets krav på ergonomi. Dessutom är trasiga lock en katastrof ur barnsäkerhetsperspektiv.
Även Fredriks arbetsgivare, Sita, såg att något behövde göras. Per Ljungberg, avdelningschef för Sita i Värmland, berättar hur han blev inblandad i arbetet efter olyckan.
– Vi har ju haft den här problematiken i alla år, med tunga lock och lock som vittrar sönder. Nu bestämde vi oss. Vi måste se till att de kommuner vi jobbar i uppmanar sina abonnenter att byta till lättare lock.
Problemet var bara att alternativen till betonglocken var få.
– Vi tyckte inte att de produkter som fanns på marknaden var bra.Konstruktionen var bristfällig och priset för högt, säger Per Ljungberg.
Så Fredrik Eriksson tog saken i egna händer. Tillsammans med en kompis som är i plastbranschen började han skissa på ett lock som dels skulle vara billigt att tillverka, dels beständigt och barnsäkert. Nu finns en prototyp klar i olika storlekar.
Och Sita är med på banan. Per Ljungberg kommer att arbeta för att de Värmlandskommuner som företaget verkar i tar till sig idén.
– Jag försöker få politikerna att ställa krav på fastighetsägarna. Det är vårt enda sätt att påverka.
Även centralt är Sita positiva. Framöver ska alla kommuner där företaget slamsuger få de nya locken presenterade.
Varför finns det så många dåliga lock fortfarande?
– Det beror på att ingen driver frågan. Vi kan ju vägra att tömma men då kommer det till slut leda till skyddshämtning och vi får åka dit i alla fall, menar Per Ljungberg.
