Ungas löner släpar efter allt mer
Folkpartiet, Centern och Svenskt Näringsliv ser sänkta ungdomslöner som det bästa receptet för att få in unga i arbetslivet. Men de yngre har redan betydligt lägre löner än sina etablerade medelålders kollegor, visar en färsk forskarrapport om arbetslivets förändring.
Undersökningen heter ”Vid arbetslivets gränser” och ger en bild av hur arbetslivet har förändrats mellan 1974 och 2010. Den har tagits fram av forskare på Institutet för social forskning, SOFI, vid Stockholms universitet, på uppdrag av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.
I rapporten jämförs unga mellan 20 och 29 år med gymnasieutbildade män mellan 30 och 54 år. Det visar sig att de undersökta ungdomarnas timlöner 1974 uppgick till knappt 80 procent av de medelålders männens. Den skillnaden krympte ända fram till 1981, då den började öka igen, år efter år.
19 år efter trendbrottet, 2010, nådde ungdomarna inte ens upp till 75 procent av de äldres löner. Ungdomslönerna låg alltså lägre än när mätningarna började, 1974.
Är sänkta ungdomslöner rätt åtgärd för att få in fler unga i arbetslivet? Frågan riktas till Irene Wennemo, som är huvudsekreterare i den omfattande pågående socialförsäkringsutredningen. Hon svarar försiktigt:
– Många lyfter lönefrågan nu, men man kanske lägger för stor vikt vid just det. Att bara sänka lönen räcker ju inte om unga inte har den utbildning som arbetsgivarna efterfrågar.
Wennemo resonerar kring inlärningstiden på ett arbete, som skiftar mellan olika yrken och branscher. Den tiden skulle kunna kombineras med lägre lön.
– Men då behöver man reglera utbildningsdelen, så att man lär sig det man ska, och kombinera med en tydligt avgränsad praktikperiod på en arbetsplats. Därefter måste personen komma upp i rimlig lön, annars är risken att det bara blir billig arbetskraft.
Centern och Folkpartiet var först ut att propagera för ungdomslöner med 75 procent av ingångslönerna, för att åtgärda den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige. I somras hakade Moderaterna, som dessförinnan gett kalla handen, på med ett förslag om 75 procents lön. Det skulle kombinerat med 25 procents studier på arbetsplatsen, som skulle finansieras av staten för ungdomar upp till 25 år. Modellen ingick i den så kallade jobbpakten, som nyligen krackelerade med buller och bång och stor osämja mellan Svenskt Näringsliv och LO, om vem som bar skulden. Transport tog som enda LO-förbund tydligt avstånd från pakt och sänkta instegslöner.
Frågan om ungdomslöner rullar dock vidare och flera fackförbund har redan tecknat olika former av avtal med arbetsgivarparten om så kallad yrkesintroduktion med lägre lön för unga, däribland IF Metall, Kommunal och Handels.
Den statliga socialförsäkringsutredningen, ska se över vårt allmänna skydd från samhället när vi blir sjuka och arbetslösa. Syftet med den aktuella rapporten är att få en säkrare bild av hur det egentligen står till på den svenska arbetsmarknaden.
– Ska vi få fler människor i arbete måste vi veta något om arbetslivet. Det finns väldigt mycket föreställningar om hur det ser ut, men få analyser av situationen, förklarar Irene Wennemo.
Hon fortsätter:
– Den mest slående förändringen är att det blivit så mycket svårare för unga att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Sysselsättningen bland unga har sjunkit. Det är en lång utdragen process för de yngre att ta sig in i arbetslivet.
Kontentan av utredningen är, enligt Wennemo, att även ungdomar som ”sköter sig” och skaffar sig utbildning ändå inte är garanterade att få ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. Allt för många hamnar på jobb, som de egentligen är överkvalificerade för.
– Matchningen verkar fungera dåligt, konstaterar hon.
Att utbildning inte riktigt lönar sig eller att många anställda arbetar i mindre kvalificerade yrken än de utbildat sig för tycks gå igen även inom bemanningsbranschen. Det tyder en tidigare undersökning på, som också gjorts vid SOFI på Stockholms universitet. Unga utgör en stor del av de uthyrda.
Trots dessa slutsatser vore det felaktigt att helt kasta studierna överbord, menar Irene Wennemo:
– Utbildning är viktigt, men det räcker inte. Det är något mer som måste till, ytterligare någon form av matchning.
Fotnot. Läs en längre artikel i kommande nummer av Transporttarbetaren, som utges vid månadsskiftet.
