Thorbjörn är hemkär på distans
Månadens medlem. Thorbjörn Johansson är värmlänningen som flyttade över 90 mil hemifrån och började forska om sin släkt och hembygd. Sedan mitten på 1990-talet har han försökt att kartlägga sin bakgrund. Hittills har han tagit sig till 1600-talet.
I hallen i Thorbjörn Johanssons lägenhet i Luleå står en cykel och skvallrar om att Thorbjörn är en man som gillar att röra på sig. Men någon motion har han inte hunnit med den här dagen. Trots att klockan är halv ett har han nyss stigit upp och ätit frukost.
Natten spenderade Thorbjörn i en bil tillsammans med trycksvärta och tidningar, liksom han gör de flesta andra nätter.
– Sedan jag bytte distrikt har jag gått upp till heltid så nu kan jag leva på tidningsutdelningen, säger han.
Thorbjörn trivs så bra med det och med att jobba nattetid att han aldrig gick klart byggingenjörsutbildningen, som fick honom att flytta från födelseorten Säffle, på 1990-talet.
– Jag började med att dela ut tidningar som extrajobb men gillade det och blev kvar. Det är så skönt och lugnt på natten. Och så trivs jag bra med mina arbetskamrater, säger han.
Om det inte hade varit för det där extrajobbet hade Thorbjörn kanske fortsatt sin bana som byggingenjör. Och kanske hade han flyttat tillbaka hem till Värmland, för även om han gillar Norrbotten klappar hjärtat också för hembygden.
Thorbjörn var medeldistanslöpare under sin ungdom och var med och startade Säffle friidrottsklubb. Även efter att han hade flyttat skötte han klubbens hemsida på distans under flera år. Dessutom är han en stor Färjestadsupporter som varje sommar väntar med iver på att hockeysäsongen ska dra i gång.
– Intresset började i gymnasiet, men det har blivit mer intensivt sedan jag flyttade hit, förklarar han.
När det spelas bortamatch i Skellefteå åker han ofta ensam de tretton milen dit för att heja på. Det kan ibland vara klurigt med jobbet eftersom han vanligtvis jobbar sex nätter i veckan.
– Det som blir lite lidande är väl det sociala, men jag skulle ändå inte vilja byta till ett dagjobb.
Att jobba på nätterna gör också att Thorbjörn får mycket tid över på dagarna. Förutom att motionera – förra året träningscyklade han 200 mil – lägger han mycket tid framför datorn. Men det är inte slösurfande som gäller. Sedan mitten av 1990-talet har Thorbjörn lagt ett gigantiskt antal timmar på att lägga pusslet om sin släkt.
– Jag har alltid varit historieintresserad och mormor har berättat mycket om när hon var liten och besökte släktingar. Det var nog det som fick mig att börja.
Så långt som 13 generationer bakåt har han kommit hittills, varav sju generationer på hans pappas sida är kompletta och fyllda med namn och födelsedatum.
– Förut var allt på mikrofilm på rullar. Nu gör man i princip allt ifrån datorn. Det finns tre företag som tillhandahåller kyrkböcker digitalt, säger han.
Med hjälp av internet och en dator går det mesta att hitta hemifrån lägenheten, även ättlingar till utvandrade släktingar. Och till skillnad från förut sparas hela släktskatten digitalt i databasprogram.
Thorbjörn berättar att en del av tjusningen med släktforskning är möjligheten att stöta på spännande personer i sitt träd. Hans eget består dock till stor del av ”torpare, bönder och någon soldat”, som han själv uttrycker det.
– Men spännande livsöden hittar man ju ändå. En av min mormors släktingar dog i en färjeolycka på Vättern i början av 1800-talet. Det hade varit auktionsdag och en av oxarna som någon hade köpt hoppade över bord. När de skulle rädda den kantrade hela färjan och 14 personer dog.
Efter omkring 15 års släktforskande finns det förhoppningsvis fortfarande en hel del kvar att upptäcka. En del ledtrådar följs upp och nystas ut när han åker hem till Värmland och hälsar på. Men att flytta tillbaka är inte aktuellt.
– Jag trivs så bra här uppe. Jag gillar årstidsändringarna, att det är vinter på riktigt. Och jag trivs bra med jobbet, säger han.
Sofia Lindroth
