The harder they come, the harder they fall

Krönika. Det var några magra år, men båda visste att de byggde för framtiden. Han studerade ekonomi i Uppsala, hon utbildade sig till sjuksköterska. De avslutade sina utbildningar med stora skulder, men fick bra jobb. Hon började på ett sjukhus i Stockholm. Han gick in som lägre mellanchef på ett medieföretag.

Han jobbade långa arbetsdagar, bytte jobb några gånger för att få upp lönen. Hon vidareutbildade sig till barnmorska och operationssköterska

Tillsammans sparade de, köpte en lägenhet i Stockholms innerstad. På helgerna gick de på bio, fikade, tog långa promenader och var så där kära som man bara kan vara när man är ung och livet ligger öppet.

Nittiotalets kriser skakade svensk arbetsmarknad, men det berörde dem inte. De flesta som drabbades var folk med lägre utbildning och sämre jobb. Några kollegor försvann på vägen, med det var ändå ”sådana som ändå suttit för länge på sina positioner”.

Han röstade på moderaterna i valet 2006. Hon röstade inte alls. Politik intresserade dem inte. Dessutom var de i färd med att köpa ett hus.

Det började med en stickande känsla i höger knä. Hon fick allt mer ont.

Kanske var det lyften och stressen i jobbet. De blev allt färre på avdelningen, som skulle göra allt mer. Småbarnsåren med dottern slet, också; hämtningar, lämningar, pusslandet med tider och hushållsbestyren.

Träningen blev allt svårare att hinna med. När hon väl kom i väg till gymmet fick hon ofta värk och förslitningsskador.

Han missade en viktig befordran. Efter tredje omorganisationen fick han plötsligt ett sämre jobb, med minimal möjlighet att avancera.

De byggde om köket och upptäckte en fuktskada. För att klara kostnaderna var de tvungna att ta av besparingarna.

Hennes andra sjukskrivning och de lägre ersättningsnivåerna gjorde att hon hade svårt att klara sin del av kostnaderna.

Efter fjärde omorganisationen förlorade han sin tjänst. Den försämrade a-kassan räckte inte långt.

De sålde huset, flyttade till en mindre lägenhet, grälade och började anklaga varandra med den där bitterheten som du bara kan ha när man du medelålders och framtiden ligger bakom dig.

Nu bor han i en tvåa i en närförort. Fortfarande arbetslös. Hon har flyttat hem till sina föräldrar och nätdatar. Rehabiliteringen är snart klar, men hon har förlorat sin fasta tjänst och är numera placerad i personalpoolen.

Det tog trettio år för svensk medelklass att bygga sitt välstånd. Nu rasar välfärden även i villaförorterna.

En ny start för Sverige. Och en av de största valfrågorna 2014.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för Socialdemokraterna men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.