Krönika. – Hej, jag heter Pia Bergman och är nationell samordnare mot ekonomisk brottslighet på skatteverket. Jag skulle vilja tala med dig om ett seminarium vi ska hålla. Jag vinglade till en aning över vägen. – Pia Bergman. Du som jagar skattebrottslingar? Jag har sett på tv. Du är min idol! – Jo tjena, säkert! Så började min kontakt med skatteverket inför ett stort seminarium om ekonomisk brottslighet där jag skulle delta.
På den stora dagen var ”alla där”, som det brukar heta i skvallerpressen. Flera hundra personer, alltifrån folk från fackföreningar och olika företagarorganisationer till politiker och tjänstemän från skattemyndigheten.
Vi var ett tjugotal talare som föreläste om svartarbete och vad man kan göra åt det. En representant från det finska näringslivet berättade om hur de fått folk att betala sina skatter, även utländska arbetare, genom att ge alla ett skattenummer kopplat till ett skattekonto. Där ska cash redovisas varje månad. Inte årsvis som i Sverige. Dessutom måste alla underentreprenörer i en kedja redovisa sina fakturor till det finska skatteverket.
I mitt anförande pratade jag om svartåkeriets historia i Sverige. Från tiden då man kunde ha två likadana flyttbussar med samma registreringsnummer, där bara den ena var inregistrerad. Till dagens situation med falska, ofta utländska, egenföretagare som inte är registrerade eller betalar skatt någonstans.
Men mitt tal, som jag medvetet hållit tillbaka bland alla ”slipsknutar” och befattningshavare, föll rätt platt. För de var tvärförbannade över dagens situation.
– Snart är vi alla tvungna att ta in svart arbetskraft för att överleva. Gör något nu, röt en byggföretagare.
Det var som om en tidigare tyst överenskommelse nu var borta; att billigjobbarna ska få vara ostörda eftersom det ansetts gynna ekonomin. Vinden verkar ha vänt och man börjar förstå att utan skatter – ingen vård, skola och omsorg. Och ingen vettig konkurrens. De enda som tyckte att allt fungerade bra var den moderate riksdagsmannen Ulf Berg och skatteverkets generaldirektör Ingmar Hansson, tidigare statssekreterare hos Anders Borg. Enligt dem har ROT och RUT löst alla problem.
Ett slags konsensus uppstod bland de övriga deltagarna om att införa den finska modellen med personlig registrering. Och att kunna göra oanmälda kontroller på arbetsplatserna tillsammans med polisen (annars flyr folk åt alla håll). Något som är förbjudet i Sverige i dag.
Ett ljus i tunneln är det mycket senkomna tiopunktsprogram som den socialdemokratiska riksdagskvinnan Teres Lindberg hänvisade till. Deras ”Ordningsregler för svensk arbetsmarknad”är lite väl flummigt hållna. Men där finns krav om totalt entreprenörsansvar och att svenska kollektivavtal alltid ska gälla. Vis av skadan från tidigare halvdana insatser från sossarna, får man hoppas att det ljuset i tunneln denna gång inte är ett annalkande tåg…
