Krönika. Mina morföräldrar var statare. Följaktligen var min mor en så kallad statarunge. För dem av er som inte vet vad en statare var för något så rekommenderar jag er att Googla på ordet.
Detta sällsynt vedervärdiga system avskaffades slutligen 1945, efter påtryckningar från Lantarbetareförbundet. Det var således facklig kamp och politisk påtryckning som fällde stataresystemet och förpassade det till historieboken.
Mina tankar gick till mormor och morfar när jag såg tv-programmet Uppdrag Granskning, som berörde den brännande frågan om åkerinäringen och det totala kaos som råder där. I programmet möter man rader av uppgivna utländska chaufförer. Chaufförer som bor i lastbilshytterna veckor i sträck under torftiga förhållanden. Chaufförer som utnyttjas hänsynslöst av samvetslösa arbetsgivare och cyniska transportköpare.
I programmet beskrev förarna en usel tillvaro, med tillägget att det är det enda jobb som står till buds. I de länder chaufförerna kom ifrån – företrädesvis Bulgarien, Rumänien och Makedonien – finns inga arbeten att få.
Det som i dag utspelas inför våra ögon är lika avskyvärt som stataresystemet en gång var. Det är nu hög tid att se till att även detta system förpassas till historien. Det kommer att bli svårt, jag är den förste att erkänna det. Men jag är också säker på att det inte är omöjligt.
Låt oss göra en nationell samling mellan arbetsmarknadens parter och kräva politiska åtgärder för att stoppa förfallet.
Ställ krav på att det införs regler om ett långtgående beställaransvar. Inför en gräns för hur många underentreprenörer det får finnas i ett kontrakt. Se till att kravet på gott anseende kraftigt utökas.
Vi ska se till att det görs något åt de falska egenföretagarna. Det handlar faktiskt inte om fria företagare, utan om personer som utnyttjas grovt av skrupelfria bemanningsföretag och transportköpare. Aktörer vars mål är komma undan skatt, arbetsgivaravgifter, försäkringar och normal anställningstrygghet.
Vi ska kräva skärpta kontroller och regelefterlevnad på våra vägar. Vi ska kräva att vår bransch behandlas med respekt och inte som något nödvändigt ont. Allt detta låter kanske som om jag har ett starkt kontrollbehov. Så är det inte. Däremot har vi en avreglerad bransch med ett stort behov av fungerande kontroller.
Får vi vettiga regleringar och en tillsyn värd namnet blir de seriösa åkerierna vinnare, liksom landets transportarbetare. Det innebär också att vi slipper skämmas för hur de utländska chaufförerna behandlas på den svenska arbetsmarknaden.
Kort sagt, låt oss tillsammans skapa en transportindustri som kan ta betalt för sina tjänster och betala sina kostnader. En industri som kan generera tusentals fina och bra jobb.
Vad händer om vi inte gör något? Ja då är det nog dags att slå upp ordet statare på Google igen. Resten får ni själva räkna ut.
