Ledare. När den borgerliga alliansen vann valet 2006 införde man snabbt nya skatteregler som påstods uppmuntra till entreprenörskap och småföretagande. Resultat blev något annat.
Det visar två skatteexperter, Anette Alstadsæter och Martin Jacob, i en artikel i tidningen Ekonomisk Debatt. En artikel som en konservativ ekonomkår antagligen försöker tiga ihjäl.
Det handlar om de så kallade 3:12-reglerna i den svenska skattebyråkratin. För att göra det hela begripligt, kan man backa bandet en bit.
Många av världens industrialiserade länder har infört system där alla inkomstslag räknas samman och beskattas lika. Efter samma skala.
Sverige, Norge och Finland har i stället valt en tudelad modell. Det innebär att förvärvsinkomster beskattas progressivt. Ju högre lön, desto mer betalar man i skatt till samhällets välfärdssystem. I vart fall upp till ett tak, en marginalskattenivå, som numera ligger på knappt 57 procent.
Inkomster av kapital – exempelvis räntor och aktieutdelningar – beskattas av någon anledning ”proportionellt”. Det vill säga skattesatsen är densamma om du så haft 150 spänn eller 80 miljoner kronor i kapitalvinst. Skatten som aktieägaren får på sin utdelning är dessutom betydligt lägre än marginalskatten på höga löner.
Vår modell skapar inte oväntat en stark drivkraft för högavlönade att försöka omvandla förvärvsinkomster till kapitalinkomst, där skattesatsen i realiteten ligger på 20-30 procent.
Hur gör man?
Jo, genom att bilda fåmansföretag eller skalbolag. Alltså bolag som inte driver någon egentlig verksamhet, annat än att slussa in inkomster från andra källor. I andra änden kan bolagets ägare plocka ut lågbeskattad aktieutdelning.
Myndigheterna är medvetna om problemet. För att motverka storskalig omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster införde makthavarna redan 1991 särskilda regler (3:12). Man ställde upp en rad krav som begränsade möjligheterna till tricksande med utdelningar. Utöver ett visst tak, ett gränsbelopp, beskattas kapitalinkomster sedan som om det vore lön.
Men efter ett ingripande från den borgerliga alliansen, 2006, blev reglerna mycket mer generösa. Gränsbeloppet höjdes kraftigt och skattesatsen sänktes, från 30 till 20 procent på utdelningen.
Det är inte olagligt att skatteplanera på det här viset. Fast Alstadsæter och Jacob, båda professorer, är ändå kritiska. De menar att det är tveksamt om de uppluckrade 3:12-reglerna haft någon positiv effekt på entreprenörskapet. Det har förvisso startats nya företag, men en stor andel är holdingbolag och skalbolag där ägarnas huvudsyfte tycks vara just att omvandla förvärvsinkomster till kapitalinkomst.
Konsekvenserna blir att staten går miste om intäkter. Och att skillnaderna i disponibel inkomst ökar ännu mer mellan låg- och höginkomsttagare.
